Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 2

A2 —— —— Henrik störtade ut ur upp på däck. Bertha följde förskräckt efter. Lahire och gascognarne försökte med långa stänger hejda farkosten, som strömmen, hvilken här var mycket stark, förde framåt med förfärande hastighet. — Hvad är det då? frågade Henrik. — Vi äro förlorade, svarade den gamle Hardouinot, i det han utsträckte handen mot en otydlig massa, som höjde sig på venstra stranden af Loirefloden. — Nåväl! hvad är det der? frågade konungen. — Det är qvarnen . Den adelsman som stod vid styret insomnade, och vi fara rakt mot klipjorna. Knappt hade Hardouinot yttrat detta, förrän man erfor en förskräcklig stöt. Farkosten remnade. — Ridde sig den sow kan! utropade Henrik af Navarra. Han tog Bertha i sins armar, i det han sade: — Frakta ingenting . . jag är god simmare. kajutan och rusade Förrädaren Gaston hade kastat sig i vattnet för att rädda den sköna hertiginnan af Montpensier, den trolösa Anna af Lothringen. i (Forts.)