Ett ik bresbärare. Vid Rivongatan i Paris bodde för någon tid sedan en dame, som hade i sin tjenst en ung, vacker flicka från Finisterre-departementet. Denna dame dog i förl. månad; kort innan hon skulle nedläggas i kistan, såg man flickan smyga sig in i likrummet, lyfta upp likklädet och derpå i all hast åter gå ut. Man trodde, att hon tagit en ring, som enligt den aflidnas önskan satt på dennas finger. Ringen var emellertid orörd; men man fann i stället ett stycke papper fästadt med en knappnål vid likkladet. Det var eti bref från flickan till hennes för två år sedan aflidna mor, och löd sålunda: Kära mamma! Jag måste underrätta dig om, att hr Bfriat till mig. Då du ej längre är här, beder jag dig, att i en dröm låta mig veta, om jag skall gifta mig med honom och gifva honom mitt ja. För att konna skrifva till dig, begaguar jug detta tillfalle. eftersom min matmor är död och skall till himlen. Den, som friat till henne, var en kryddkramare, bos hvilken hon ofta varit i ärende för sin fru. — Historien förmäler icke, om hon erhöll modrens samtycke.