Axels och Marias graf. Så kallas allmänt i trakten af Häringe uti Södermanland en af en vattengraf och planterade träd omgilven trekantig plats uti den s. k. Springarängen, några hundra alnar söder om Soteborgs ruin. Om anledningen till denna benämning berättas, att en numera afliden egare till Häringe för omkring 30 å 40 år sedan, eller straxt efter det Tegners Axel utkommit, vidtagit nyssnämnda anordningar och gifvit stället sitt namn, för att bereda några jagtvänner en angenäm öfverraskning. Det lyckades honom också, men en gammal baron R. eom framför de andra varit förtjust, lärer, sedan han fått kunskap om att icke, såsom han inbillat sig, hutvudpersonerna i Tegnårs dikt lågo begrafna på stället, blifvit så förtörnad, att han med möda kunnat afhållas från att utmana den som narrat honom, på duell. Platsen, belägen i en med ekar, almar, lindar och andra löfträd bevuxen äng, som på två sidor omgifves af hafvet och å en annan begränsas af ett högt berg, beklädt med den rikaste vextlighet, och genom sin undersköna natur verkligen gynnande för ett dylikt romantiskt bedrägeri, bibehåller emellertid ännu det namn, som vid ofvannämnda tillfälle gafs den, och utgör således ett intressant exempel på, huru äfven dikter öfvergå till folksägen.