Göteborgsposten – 18 februari 1865, sida 2

Operan. Det är med ledsnad vi i dag meddela våra läsare att sru Louise Michååli, enl. i går anländt telegram, icke som ämnadt var kommer att inträffa här för att om tisdag uppträda i ÅNorma. Skälet härtill lärer icke bero på fru M. sjelf utan på en inträffad för ändring i k. lyriska scenens repertoar för vec kan. Om man skall kunna hoppas att längre fram komma i tillfälle att få höra tru M. på vår scen, känna vi ej, men antaga att detta fortfarande kommer att bero på stabiliteten af nämnde repertoar. Göteborgs Sjöman-hus. Vid igår insor Magistraten förrättadt val af revisorer och suppleanter till granskning af Sjömanshusets Göteborg torvaltning och räkenskaper för åren 1864—1866 utwsågos till revisorer: grossnandl. Ch. G. Lindberg, stadsmäkl. J. M. Möller och sjökapt. J. Fr. Strömberg samt till deras suppleunter: vartsegaren A. Landgren och sjökapt. J. W. Kjellberg. kommendantsombyte. Ölverste C. N. Berg, som i dag afrest vill Stockholm för att deltaga i krigsbefälets förhandlingar, har under sin bortovaro ötverlemnat kommendantsbefälet samt befälet öfver Göta artilleri-regemente åt öfverstelöjtnanten C. O. 8. Mörner. Förekomunen Jeruvagsolychka. Med det snälltåg som i går argick ull Stockholm skulle en ny postkupe mediölja. Posten var redan 1 densamma inflyttad, då en at jernvägens s. k. smörjare, innan bantåget atgick, skulle för en kamrat visa några nya inrättningar, andragta under postkupeen. Han gjorde dervid den upptäckt utt kupeen ej var sästad vid underredet, utan att den hvilade fullkomligt löst på fjedrarne. Man kunde naturligtvis ej ide sista ögonblicken före tågets algång afhjelpa detta tel, utan fick man i tåget insätta en af de äldre postkupgerna. Detta tordröjde naturligtvis en god stund tågets afgång. Det är lätt att toreställa sig, hvilken följden skulle blifvit, ifall icke händelsevis genom ett par af betjeningens intresse för sitt yrke denna grotva försummelse blifvit upptäckt. Till en början skulle väl intet märkts, men då tåget kommit i full fart och följaktligen börjat skaka, hade otvitvelaktigt kupen kastats af underredet och med hela den hastighet, som snälltåget innehade, vräkts i marken. Ått blott spillror af vagnen och posttjenstemännens stympade lik kommit att utmärka stället, der olyckan skett, är temligen gilvet. Det måste i sanning icke kännas rätt behagligt sor dessa hrr öflygande postmästareatt sålunda dag ut och dag in vara utsatta för faror och vedervärdigheter. Ena dagen går ett hju! sönder och hotar med förstörelse, andra dagen kastas kupeen af samma orsak nr banan och på sidan i en stenbacke; tredje dagen är det blott, såsom ofvan nämnts, en rillfällignet som gör, att icke en så godt som säker död afbryter posttjenstemännens alltid ansträngande göromal; detta med törbigående al de gånger, då de än tå expediera posten i en som surrogat för kups använd godsvagn, än i en tredjeklassvagn, der en mängd bönder med nargånget intresse följer expeditionen, allt under det kölden är så stark, att Jonstemännen knappast förmå skritfva några iä ord med eu biyertspenna för att teckna sig det hufvudsakliga at brefbehandlingen till minnes. Det är, för att återvända till de nyligen