— Har ni sett Paris, herr Gaston? — Aldrig, fru hertiginna. — Ack! min Gud! sålunda vet ni ingenting om franska hofvet, ehuru det blott är der om en skön och tapper ädling som ni kan göra lycka. Gaston skälfde. Och bli älskad ... tillade hertiginnan. Gaston kastade er förtjust blick på Anna at Lotbringeu. Hon var skön som frestelsens dämon!