do flesta varit under veterinärläkarens behandling; men att menniskorna eller hästarne skulle kunna räddas, torde knappt stä att hoppas isall djuret varit rasande. Veteraner från 1808—9. I Nyköbingsbladet! förmäles om ett par sådane: En Lars Stenqvist från Stenbäcken ( i Ö. Wingåker), som uti finska kriget förlorat sina bägge armar, förtjenade efter hemkomsten ett tarfligt bröd genom en liten handel med kaffe, socker och snus. Men förtjensten var ringa och då han slutligen icke förmådde ordentligen honorera sin förlagsman — en af ortens störste affärsmän, — lät denne patriot på exekutiv auktion försälja gubbens stuga och lösören, hvarelter den gamle krigsbussen nödgades taga reträtt; till fattigstugan, der han nedslagen och modlös, med på en gång brutna själsoch kroppskrafier, tillbragte sitt lif, till dess, genom Lewenhauptska tamiljens försorg, en insamling söranstaltades och en ny stuga åt gubben uppfördes, der han i lugn fick tillbringa sina sista få dagar och sluta sin ärorika bana. — En annan veteran från samma krig, Per Larsson Ros i Rosenlund, på Rosendals egor (i V. Wingåker), född 1786 vid Rosendal, der föräldrarne voro bondfolk. sattes tiligt i skräddarelära hos sockenskräddaren Petter Pettersson i Tranmon. Vid 22 års ålder rycktes han ifrån setta fredliga värl och måste utbyta synålen mot bajonetten, då han 1808 kommenderades ut som landtvärn. Efter att hafva deltagit i flera heta drabbningar, återkom han lyckligen i Juli 1809. För skräddarenålen hade han emellertid fått afsmak. Yxa, hyfvel, slef och slägga blefvo sedan de verktyg hvarmedelst han förtjenade sitt dagliga bröd. I öfver 50 års tid har han sedan betjenat sina grannar och andra med snickring, byggnad, smidning och murning, och derunder tillvunnit sig allmän aktning. Men stor sparpenning har han icke kunnat samla och nu snart 80-årig äro krafterna uttömda. Under det hans kamrater både här och annorstädes blifvit hugnade med någon -kärs, har Ros blifvit alldeles förgäten. Månne han äfven skall sluta sina mödosamma dagar, utan att få njuta någon erkänslans skymt at det saderneslund, för hvilket han offrat sina bästa krafter?