Vi skulle ej våga försäkra det. Emellertid visade han ingen förvåning och nöjde sig med att säga: — Det skall ske som ni önskar, fru hertiginna. Hertiginnan af Montpensier var lugn och leende. Salunda, sade hon, skulle ni älska mig. — Jag älskar er. Ni. konungen af Navarra, Margarethas lycklige make. — — Bah! utbrast Henrik; hon har först upphört att älska mig. Jag har sålunda inga samvetsqval för heunes skull. Menu min bäste kusin, återtog Anna af Lothringen, har ni tagit i öfvervägande, att våra båda familjer rivalisera med hvarandra. Säger ni det till mig? — Och att mina bröder? ... — Tyst! utbrast Henrik Lätom oss icke tala om dem ... Derefter förde han åter hertiginnans händer till sina läppar och återtog: — Jag har två öfverenskommelser att föreslå er! — Ah! — Att börja med en som rör kärleken. — Och den andra? — Rörande politiken. — Låtom oss börja mel den sistnämnda. — Oh! nej, nej, sade konungen af Navarra. Det är så invecklade saker. Den andra, deremot, den som rör