längre låta kommandot öfver fartyget vara anförtrodt åt herr de Noå. han säger så många oförståndiga saker. Herr Raoul, svarade Noö, jag blir ej det minsta stött öfver ert skämt. Men jag skulle gerna vilja hålla ett vad på hundra pistoler. — Om hvad? Jag påstår att hertiginnan inom två dagar älskar konungen. — Visserligen är hon bra. nyckfull, sade Raoul, som diplomatien gjort tviflande. Jag häller de hundra pistolerna, sade Lahire, som ej kunde tillåta att man älskade någon annan än honom. — Jag vill hålla femtio på att konungen af Navarra aldrig kommer att älska hertiginnan, sade Raoul. — Vaden antagas, sade Noö. Under det de tre adelsmännen samtalade på detta sätt, låg Henrik af Navarra för Annas af Lothringen fötter. I trots at den me ning hertigen af Guise och hans bror hertigen at Mayenne så ofta uttalat, att deras syster hertiginnan af Montpensier vore det skarpaste politiska hufvud i Europa, var samma hertiginna icke känslolös för en älskvärd mans galanterier. äfven om denne man var en fiende. Hon hade aldrig förr betraktat konungen al Navaria som hon nu gjorde. Det var icke nu den furste som man sade vara klädd i vadmal och som luktade lök: det var en förtjusande ka