Göteborgsposten – 16 februari 1865, sida 1

— Bah! ni skall väl ej bli svartsjuk för hvad som skett för längesedan? — Blif snarare svartsjuk för hvad som sker i närvarande stund, sade en skämtande röst bakom Lahire och Raoul. De vände sig om och sågo Noö. Noä gick att sätta sig bredvid dem. — Mina goda vänner, sade han, Gud är mitt vittne att jag älskar konungen af Navarra högt och alltid är färdig att låta döda mig för honom, men jag bekänner att i dag sätter han mig i mycket dåligt lynne. — Verkligen! utbrastRaoul. — Hvad har han då gjort? frågade Lahire. — Han ligger vid hertiginnans fötter. — Det vill säga att han gör narr af henne. — Långt derifrån. Han tillber henne. Noö drog en djup suck. — Ah! mumlade Raoul, jag har sett bra många underliga saker i mitt lif, fastän jag ännu är blott en yngling, men den dag man bevisar mig att konungen af Navarra kan älska hertiginnan af Montpensier, hans dödligaste fiende . — Åh! hvem vet? sade Noö, man skall kanhända bevisa er något ännu märkvärdigare. — Hvad då? utbrast Lahire. — Att hertiginnan af Montpensier ej är känslolös för hans kärlek. Raoul. betraktade Lahire. — Min herre, sade han, jag tror det är farligt att