Göteborgsposten – 15 februari 1865, sida 3

nums öppnande, för att kunna meddela upplysningar till svar på frågor, om hvilka skriftlig underrättelse förut afgifvils. Skälet tör denna åtgärd är, att den utöfvande maktens inflytande på den lagstiftande bör vara öppet, klart och bemyndigadt, icke hemligt, dolt och ej auktoriseradt. Det är besynnerligt, att åtgärder vidtagits med hänsyn till den utöfvande maktens iuflytande på den lagstiftande, utan att den åtminstone lika vigtiga frågan, om den lagstiftande maktens inflytande på den exekution, tagits under öfvervägande. Hr Lincoln skall verkligen kunna prisa sig lycklig, om han kan få mera fram ur kongressen genom att bringa sin regering i öppen och auktoriserad beröring med densamma, än han redan ernått genom de medel, han hittills kan ha användt. andra sidan sidan skall ministrarnes närvaro, för att deltaga i förhandlingarne och besvara frågor, i hög grad öka minoritetens inflytande. Den makt till försvar, som nu s. f. g. gitves, skall ovilkorligen draga efter sig lust till anfall, och vi vänta att, om detta lagförslag skulle öfvergå till lag, finna större intresse för kongressens debatter, än någonsin förut. Med tillgång till de bästa underrättelser och rätt till oinskränkt kritik i närvaro af ministrar, hvilka skola bli tvungna, att antingen medgifva eller bestrida sina motståndares meningar, skall kongressen, om den eger några medlemmar af vältalighet och förmåga, hastigt höja sig i allmänhetens ögon och förskaffa sig, hvad den ännu aldrig haft, ett lämpligt inflytande på landets öde. Dugliga och äregiriga män skola slutligen finna en skådeplats, på hvilken de kunna utveckla sin förmåga. Iländelsernas omfång är ofantligt, vigten af de konklusioner, till hvilka man kommer, oberäknelig, och en stridsplats slutligen öppnad, hvilken i sanning är en skicklig och bildad mans äregirighet värdig. Men förändringen skall ej inskränka sig härtill. Närvaron af ministrar vid kongressen gör ett starkt intrång på Amerikas fönfattning, hvilken ötverlåter valet at ministrar uteslutande till presidenten. En minister, som är kongressen afgjordt emot, antingen derföre att han icke kan försvara sin ställning inom debatten eller att han är af en karakter, som egnar sig att framkalla en häftig och förbittrad opposition, skall troligen icke länge kunna vara för presidenten antaglig. En god talare skall, liksom hos oss, vara en lika vigtig person som en god administrator, och kongressens gunst bli ett lika vigtigt vilkor för att göra lycka i politiken som en presidents gunst. Frän detta sakernas tillstånd är steget ej långt till hvad vi mena med en ansvarig regering. Vi böra dock icke glömma, att den amerikanske presidenten, som, i det han förtogar öfver ett nästan oinskränkt patronat och öfver obegränsade pekuniera hjelpkällor, står i spetsen för en ofantlig armå och i verkligheten är tri från lagens kontroll, icke kan sägas intaga en ställning, hvilken på något sätt liknar den, som intages af öfverhufvudet för en inskränkt monarki, lik England ... Då vi medgifva, att detta törslag skall vara en väsentlig förbättring i författningen, kunna vi dock icke påstå oss tro, att det skall under dessa dåliga tider och med en så oregerlig frihet som den i Amerika genomföra den varaktiga förbättring, som annars skulle kunna deraf väntas. —————— ——— —