Göteborgsposten – 15 februari 1865, sida 1

Bergoljelandet. Efter en amerikansk tidskrift.) Irvine! ropade konduktören på vestliga indpunkten af den ännu ofullbordade Sunburych Eriejernbanan aftonen af en Septemberlag. Vädret hade alldeles icke varit septem, eraktigt; det var regnigt och kallt, och jagon resande, hvars bestämmelse var Irvine, samlade vid det dunkla skenet at en vagnsykta schal, resväska och paraply, trädde ut så en mörk bangård och såg mig om efter taden. Då jag icke fann densamma, frågade ag en i mörkret skymtande gestalt etter värdshuset, såg en arm peka mot ett aflägset jus och hörde orden: Följ banan tills ni kommer midt emot detta ljus och gå derefter lit fram. Skridande framåt i denna rikting, sjunkande ned i smutsen, stapplande öfrer stenar och rötter, fann jag värdshuset. Att beskrifva ett dylikt rastställe för resande ir icke mödan värdt. Några äro bättre, anIra högst eländiga. Jag går derföre förbi det frågavarande. Irvine är den första punkt på nyssnämnla jernbana, till hvilken man anländer då man rån vester passerar Alleghanybergen. Önskar nan att lära känna bergoljeregionen och isynserhet geologiskt studera densamma, så gör nan bäst i att följa Alleghanyfloden till Oljtaden (Oil City) och derefter följa bifloderna