Göteborgsposten – 14 februari 1865, sida 2

är väl sandens värme all, men man mötes der ånyo af dylika Evärmande pjeser, hvilka, ifall man reser norrut, åter förnyas i Hallsberg o. s. v. och, om färden bär söderut, i Jönköping 0. 8. v. Man kan sålunda efter detta arrangement ätven i en vinter, sådan som den hvilken nu lyckliggör oss, ha utsigt att göra en jernvägsresa utan att allt för mycket riskera sitt välbefinnande, och man måste vara jernvägsstyrelsen tacksam för denna uppmärksamhet mot allmänheten. — Blott det ginge lika lätt atv hålla de förtretliga hjulringarne varma. Furstligt besök. Vår stad som på senare tider ej blifvit så alldeles ovan vid besök af krönta hufvuden, gästas för närvarande af en f. d. allenaherrskare af temligen sällsynt slag. Det är nemligen höfdingen från NyZeeland Rangotera Moetara, tatuerad och klädd på sitt hemlands vis. I motsats till andra Herrans smorda, hvilka låta se sig gratis, måste man erlägga en underdånig tribut af 50 öre, för att tå skåda denne ansigte mot ansigte. Vi ha ännu icke varit i tilltälle att bevista någon af de audienser, som H. K. H. till detta pris (hältten tör barn och tjenstefolk!) ger i Bloms Hotel invid stora salen, men äro i tillfälle att efter Stockholms Dagblad uppiysa om, att han är af en ovanligt stor och stark kroppsbyggnad, med svart och borstlikt hår; den malayiska racen med den platta näsan och ljusbruna hyn visar sig tydligt genast vid första anblicken. Son af en menniskoätare, har dock Rangotera under missionärernas ledning blifvit mild och vänlig. Han är icke döpt, men bekänner sig till kristna läran och läser i Nya Testamentet på Ny-zeeländska språket, hvaraf man får höra prof. Das arme Schweden. Man torde erinra sig, att för omkring ett par år sedan uppdök en histora om en gammal fordran för oliqviderade räntor, som Holland skulle ega af Sverige, och hvilken skuld man ansåg att Sverige af sin heder var förbundet att betala. Det visades dock sedermera från officiel sida, att detta kraf var fullkomligt obefogadt, och man trodde sig vilja veta att agitationen i tråga utgått från några Hamburgare, hvilka utan tvifvel för en spottstyfver inköpt Je värdelösa papperen och nu ville försöka göra en god Geschäft. Dessa herrar tyckas icke kunnat smälta att affären misslyckats och det är utan tvifvel de, som inspirerat efterföljande snygga uppsats om Sverige och dess kredit i utlandet, som står att läsa i en Hamburgertidning Die Nessel för d. 4 d:s. Uppsatsen är i öfversättning så lydande, och anmårkes att de kursiverade orden förekomma så i originalet: Upprepad varning mot inköp af svenska statspapper oeh svenska egendorns-hypoteksobligationer. I Hamburger Börsen-Halle-Zeitung för d. 80 sistl. Jan. skrifves följande från Stockholm: Bankrutterna hopa sig; men i synnerhet faller värdet af fast egendom i hög grad. Nu för tiden säljas egeudomar för halfva priset. Om tyskar vilja bosätta sig der, är ovisst, i alla händelser göra de det icke om man, såsom det sker af en förf. i Göteborgs Handelstidning, vill betrakta dem som nutidens Ilunner. Vi tillåta oss härvid några anmärkningar. Redan sedan lång tid tillbaka ha härvarande egendomsmäklare och andra penningaffärsmän uttalat den förmodan att i Sverige flera egendomar äro mycket för högt taxerade, att för stora hypotekslån gifvas derå al hypoteksföreningarne och att sådana egendomar inköpas af pbersoner med ringa förmögenhet, hvilka vid första penningekris måste gå öfver ända. Här utkommande stora tidningar ha förtjent mycket penningar på annonser om svenska hypoteks-obligationer och ha icke varnat sina läsare. — I Hannover lyckades det för svenska diplomatien att. som det berättas få till och med omyndigas medel anbragta i sådana papper. Måhända uppträder svenska regeringen med ytterligare lån och försöker att göra nya skulder så länge det någorlunda går. Dersore är det på sin plats att erinra derom och låta komma till den offentligaste kunskap att svenska regeringen i Holland upptagit stora lån utan att derföre betala några räntor. Man säger att svenska regeringen endast urskuldat sig dermed, att Sverige är för fattigt för att kunna betala räntor. Om någon i Amsterdam skulle vilja försöka att bjuda ut svenska obligationer skulle han, som vi redan en gång förut i denna tidning omtalat, blifva utkastad från börsen. De bankirer här på platsen som bragt i omlopp svenska obligationer torde i tidningarne upplysa om skälet hvarföre svensk kredit har ett så daligt rykte i Holand. Vi kunna emellertid försäkra våra läsare att i Sverige endast pappersmynt är i omlopp; och att der förefinnes en allmän böjelse och talang för — att göra många skulder, att ge ut en hop pengar för lyxartiklar och att hålla en större hofstat än landets hjelpkällor medgifva. Det var Sverige som var orsaken till 1857 års kris här på platsen. Oaktadt den finansiella nöd som sålunda förmenas vara rådande i detta fattiga, lyxäl skande och i affärer mindre pålitliga Sverige och oaktadt detta varnande upprop, är det dock med hugnad (2?) man finner att Germanion fortfarande och i olörminskadt antal sänder oss sina söner, icke blott som flyttfåglar, med protböcker under vingarne, utan äfven för att bygga sina bon här och der i riket. Sker detta för att hemta återstoden af de penningar som ännu finnas qvar i det fattiga Sverige?