Göteborgsposten – 13 februari 1865, sida 3

gifvande utan vill uppträda med kraft och l energi. kö Man skrattar nu åt adeln i Frankrike. Det är godt. Under revolutionen tog man saken för allvarsamt och ville dränka adeln i blod, nu är man klokare, nu skrattar man åt den, och den som har skrattarne emot sig, kan vara säker om att han är förlorad. Åfven häri har kejsar Napoleon sitt finger. Efter det revolutionen 1789-krossat Ludvig XIV:s adel, 1830 års revolution restaurationsadeln, 1848 års revolution den orleanistiska adeln, sätter Napoleor nu sjelfva adelsbegreppet på tinnarne, för att låta dess fall bli så mycket större och ohjelpligare. Ett af hans medel härför har varit att återupplifva den gamla adelns utdöda glänsande namn och ge dem åt parvenyer. Så gjorde ban prins Talleyrand Pe-; rigord till hertig af Montmorency ett bland de mest framstående namnen i Frankrike. Familjen Montmorency inledde process mot parvenyen, som äfven fick många utmaningar, från hvilka han dock utgick med seger. Nu bär det ej bättre till än att en kusin till denne quasimontmorency kommit i en viss namnförveckling med en beryktad skådespelerska, m:ll Schneider, som rblott och bar gör furore i den sköna Helenas roll på Variets. Ian har nemligen adopterat skådespelerskans son, och derför erhållit en suuma af 40,000 francs af modren som är rik och har fabelaktiga inkomster på nämnda teater. Den lille Schneider heter nu Talleyrand. Talleyrand — Prigord — Montmorency tänker väcka process mot adoptionen, liksom slägten Montmorency gjort mot honom — kejsaren ler i mjugg och parisarne skratta af hjertans grund. Englands parlament öppnades d. 7 d:s. Då vi ännu sakna annan utländsk post än den danska, kunna vi ej heller meddela drottningens trontal i dess helhet. Af de lakoniska telegrafredogörelserna derför vill det dock synas som att talet äfven denna gång är färglöst och innehållstomt som vanligt. Hufvudsumman af dess uttalande angående Englands ställning till utlandet är, att meddelandena från främmande makterna ingifva grundadt hopp om, att man icke behöfver hysa någon fruktan för att freden i Europa skall ånyo bli störd. — Det heter så alltid i de engelska trontalen. och! ingen skall derföre fästa någon vigt vid denna fras. — Talet beklagar vidare det 1 Å . d sl E h 8 ti g — — — 8 Z i — —Z— — — — — — su AA a rika ännu rasande kriget, men tillägger, att England dock skall fortfarande iakttaga neutralitet. Dagen efter, d. 8:de, antogo såväl öfversom underhuset svarsadresserna på trontalet, efter vanligheten lika färglösa som detta. Under diekussionen inom öfverhuset angående adressen tadlade lord Derby, opposi tionens ledare derstädes, Amerikas fientliga hållning mot England. Utrikesministern grefve Russell deremot urskuldade amerikanarnes upphetsade stämning och försäkrade, att England skulle iakttaga den strängaste neutralitet, hvaremot det med bestämdhet skulle tillbakavisa hvarje obillig fordran eller orättmätigt anspråk. Det nu sammanträdda parlamentet erhåller ökadt intresse derigenom, att det är det sista under innevarande valperiod, som omfattar åren 1858—65; inom detta års utgång skola de nya valen ega rum. Det är närmast af denna anledning som valreformfrågan, hvilken brukar med periodisk regelbundenhet komma på dagordningen inom Europa, nu en tid spelat en framstående roll inom den allmänna diskussionen. Man tror äfven, att förslag skola väckas till förmån för en valreform och att denna fråga skall bli ett hufvudämne inom de förestående valstriderna. Det oaktadt hyser man intet hopp om, att parlamentet skall visa sig mera medgörligt denna gång än förut. Det närmaste skälet för retormen är de otantliga framsteg, som den arbetande klassen i England gjort i socialt hänseende. Den lektuela bildningen har blifvit allmännare bland den stora massan; genom upprättandet af föreningar och sparbanker ha dess materiela vilkor förbättrats, och anspråket på deltagande i det politiska lifvet, trån hvilket den hittills varit utesluten, har blitvit starkare. Men de skickligaste och mest ansedda statsmännen i England hylla dock mestadels den åsigt att den allmänna valrättens införande icke skulle leda till annat än en kamp mellan den närvarande blandade regeringsformen och sen rena demokratien, en kamp som måste i sina vitersta konseqvenser leda till författningens kullkastande. Charles Dickens har af en skådespelare i London, Fechter, som han gjort en litterär tjenst, tått sig tillsändt ett portativt schweizerhus med 2:ne våningar, hvilket kan, utan att en enda spik behöfver användas, slås upp, hvarhelst man önskar, och åter tagas ned etter behag. Till försäljning vid en auktion i London i medlet af förl. månad hade sändts sängkläder af ostindiskt siden med broderade sidengardiner och draperier, hvilkas dyrbarhet till den grad ådrog sig auktionskamrerens upn