Från ötlandet. Ställningen i Preussen mellan regering och folk blir alltmera spänd, och det vill nästan synas som att deputerade kammaren åter börjar vinna terräng inom allmänna opinionen. Regeringen är märkbart något förvirrad ötver dewa omslag. Ilon inser nu, att den uppstyltade glansen från segrarne öfver det lilla Danmark ej längre förmär blända. Betecknande är under dessa forhällanden, att de liberala valmännen i Köln törärat deputerade kammarens presid nt Grabow en borgarekrona at sitver med valspråket: Endast den, som stiller sig på rätten, klippa, står på ärans och segrens grund— samma ord som Grabow begagnade, då han i ect tal emottog presidentjortroendet, och samma ord, på hvilka inrikesministern Eulsnburg syfiade, då han i kammarens första sunmamrade upoträdde emot Grabow. Då depurationen trän Köln aflemnade till Grabow kronan, yttrade han, att hon skall stålsätta honom i sorsattningskampen?, hvilka ord tyckas angifva, att man i deputerade kammaren ej gör sig några illusioner, utan väntar sig kamp och rätt uppskattar vär