Iusarer, samt 4 hals-batterier af Göta Artileri, hvarje half-batteri bestående af 4 kanoer. Högsta befälet öfver trupperna kommer ti föras al generalbefälhafvaren i 3:dje militär-listriktet, generalmajoren frih. C. H. Leuhuen. Chef för intendenturen blifver generalntendenten, generalmajor L. G. Sandels och ör sjukvården sältläkaren i 3:dje militär-distriket d:r J. J. Engholm. Utryckningsdagen från Axevalla är bestämd till d. 3:dje Juli. Rege. nenten och kårer komma att förses med skyddstält. Af dessa beräknas 1 för hvarje stticer, 1 för 2:ne underofficerare och 1 för 4 af manskapet Artilleriet medför 400 lösal. skott för hvarje kanon, infanteriet 300 och kavalleriet 100 patroner pr man. Unionskomiteen. Från Kristiania har ingått underrättelse om, att norska regeringen utsett medlemmar till en komitå, hvilken skall förhandla unionela angelägenheter. Det förljudes ännu icke, hvilka som skola å svensk sida inväljas i denna komit, och det skall troligen icke bli bekant förrän H. M:t konungen återkommer från. Norge. Enligt hvad våra läsare torde erinra sig, stannade norska storthinget under sista schismen vid det beslut, att framdeles en komite skulle nedsättas, för att undersöka och väcka förslag i unionella frågor, dock utan att ståthållartrågan, säsom en uteslutande norsk fråga, dervid skulle komma på tal. Svenska riksdagen deremot stannade vid det beslut, att en revision af unionsfördraget ej skulle oga rum utan i samband med ståthållarfrågan och hennes behandling. Sedan dess inträffade den bekanta Birch-Reichenvaldska katastrofen, ifrån hvilken stund stämningen blifvit allt försonligare, tills denna goda stämning kulminerade i den på båda sidor om Kölen nationalt firade föreningsfesten d. 4 nov. Tiden stundar emellertid för representationernas sammankallande inom båda rikena, och de resp. regeringarne måste deseförinnan ha vidtagit sordrade mått och steg. Den från Kristiania ingångna underrättelsen om de norska medlemmarneg utseende till en unionskomits angifver derföre, att konungen i sammansatt svenskt-norskt statsråd förehaft frågan till behandling, och att man der bestämt sig för en komit6s tillsättande, hvarefter norska regeringen genast skyndat att utee sina medlemmar. Sannolikt står konungens resa till Norge i något samband härmed, och vill han troligen konferera med de norska komitkmedlemmarne i ärendet, innan de samman räda med de evenska medlemmarne och förhandlin garno få en otficiel prägel. Det är tydligt, att konungens roll härvid hufvudsakligen måste vara sörmedlarene, ehuru han genom sitt inflytande dock kan ha bestämmande inverkan på riktningen af komiteens förhandlingar. Namnen å komiteens norska medlemmar inge oss visshet om, att deras hållning skall bli den mest unionsvänliga, ehuru dock strängt fasthållande vid Norges sjelsständighet. Då nu emellertid folkens stämning är den bästa och bådas nödvändighet för hvarandra är konsstaterad samt inträngd i det allmänna medve randet, vilja vi hoppas, att den blifvande uni sonskomitsen, ehuru bevakande hvartdera lan: dets inre oafhängighet, derföre likväl icke skall låta sin verksamhet förlamas af för lång gående partikularistieka -afseenden, utan tramför allt tasthålla vid tanken, att de båda län dernas verkliga inre trihet bäst betingas ge nom deras enhet uti gemensamhetsangelägen I heter och att deras styrka i hufvudsaklig de Iskall komma att hvila derpå, att deras kraft utveckling skall vara en och gemensam. Et törutgående vilkor härtör är måhända, att all större närmande i intressen de båda länder na emellan beredes och att ett efter anna