Barrikadernas Drottning.) IIistor. Roman af Ponson du Terrail. — Ni! ni! upprepade hon igenkännande denne oförvägne gascognare som hon så högt älskat, denne obetydlige adelsman som svarade på namnet Lahire. — Jag sjelf, fru hertiginna, sade han. och sedan han tillslutit dörren bakom sig, gick han att böja ett knå framför hertiginnan, fattade hennes hand och vägade föra den till sina läppar. Men Anna af Lothringen drog häftigt tillbaka denna hand, och en blixt flammade i hennes ögon, blåa som orientens himmel. — Ah! förrädare, det är då du? sado hon. — Ja, ers höghet. — Du har vågat? ... — Ack ja, fru hertiginna, jag har vågat trotsa er vrede . . Lahire hade blifvit sentimental. Han tycktes berusa sig af hertiginnans skönhet, darra under hennes blick och hänföras af det ljufva behaget i hennes röst. Anna trodde sig ana allt. — — — 4) Forts. fr. N:o 35.