Hon var nu ej längre under det tält gom man vid afresan från Blois uppfört på däcket af farkosten. Nej hans majestät konungen af Navarra hade väl användt de sista minuterna. Vinbäten som var långväga ifrån hade tre dagar förut gjort en resa uppåt Loirefloden med en last vin; men som den ärven hade eu annan bestämmelse, fanns pa dess haltdäck vissa möbler, vissa tyger, bestämda att göra vistelsen der dräglig lör en man sådan som konungen ar Navarra. Med dessa möbler och dessa tyger hade Raoul, som hade mycken smak och som mottagit goda lektioner at Nancy, Raoul hade, säga vi, understödd af No, anordnat ett litet behagligt krypin, i hvilket man infört hertiginnan. Också då hon vaknade möttes hennes förvånude blick at speglar, sidentapeter, skulpterade pallar och ljusstakar ciselera le at Benvenuto Cellini. Mau skulle kunnat tro det vara ett kabinett i Louvren, ett af dessa små hemlighetsfalla rum som enkedrottningen Cathariua at Medicis älskade att lata inrätta i de tjocka murarne på de olika palatser hon beboldeMen hvar är jag da? mumlade hertiginnan, som besann sig ensam. En solstråle smög sig in genom ett litet fönster och mellan den purpurröda gardinen framför detsamma. Hon utsträckte handen, vek undan gardinen och såg en blå vattenduk. Hoa törde handen till sin panna för att öfvertyga sig om att hon var vaken, derefter reste hon sig och ropade: — Hitåt! hitåt, Raoul!