Göteborgsposten – 10 februari 1865, sida 3

Fran Danmark. Skruffregatten Niels Juel skall, efter hvad det uppgifves, under sin expedition till de kinesiska och ostindiska farvattnen äfven anlöpa Grekland, hvarest han någon tid kommer att uppehålla sig. — Efter några dagars sjukdom afled d. 3 d:s i Köpenhamn en ung journalist, fil. kand. Ingvar Hjerrild, i en ålder af 29 år. Vi meddela ur en dansk tidning följande vackra nekrolog öfver den aflidne, hvilken under sin alltför tidigt afbrutna litterära verksamhet synes ha visat sig som ett verkligt mönster för en journalist i våra dagar. Den aflidnes namn prålar icke bland notabiliteterna i litteraturens handböcker, men hans arbeten har icke destomindre ett inre värde, som skall skydda dem från att sättas i samma kategori som dagslitteraturens öfriga fykti-a alster. Som medarbetare i Dagbladet hade han flera tillfällen att kritiserande följa litteraturens och konstens skapelser och han medförde till denna sin verksamhet omfattande kunskaper, en tillräckligt ren och snabb uppfattning af det skönas och smakens fordringar samt en icke vanlig förmåga att framställa sina intryck i en originel och liflig form. Utarbetandet af en kritik öfver ett större konstverk var för honom en samvetssak och han inlät sig icke i ett sådant bedömande, utan att ha underkastat sig omfattande förarbeten, likväl utan att man i kritiken spårade det arbete, som erfordrats för danandet af den förvärfvade åsigten. En kritiker, som omfattade sitt arbete med så stor samvetsgrannhet, kunde icke undgå att då och då uttala en dom, som måhända syntes nog hård för dem den träffade, men det kan man säga till den allidnes heder, att han i olikhet med mången annan Köpenhamnsk kritikus icke lät gemenskapen med konstnärerna eller författarne inverka på sina omdömen. — I Odense förevisades offentligen under sista kriget en del vapen och projekter samt tragmenter deraf från äldre och nyare tider, för ett välgörande ändamål. beribland befunno sig äfven några granater, hvilka sedermera försåldes till en fabrikant härstädes som gammalt jern. Då en af dessa granater för någon tid sedan lades i smältugnen, exploderade den med en stark knall och det kunde sett galet nog ut för de i gjuteriet sysselsatte arbetarne, om icke en af dessa, en gammal praktikus från Dyppelskansarne, i rätta ögonblicket hade ropat Dick for Granaten, då alla de innevarande kastade sig till marken och blefvo samtliga oskadade, med undan tag af en eldare som fick skägget svedt. Man undersökte härefter naturligtvis de öfriga granaterna och fann att flera at dem voro tyllda med ämnen, som ovilkorligen skuile framkallat en explosion om de blifvit lagda i gjutugnen.