Göteborgsposten – 10 februari 1865, sida 3

dras att rådda firmans kredit. Då Bruel medger att raisonnementet är riktigt, men Baudry hesiterar att nämna namnet på personen, befriar Andräe honom från sitt bryderi genom att bedja sin far samtycka till hennes förening med Baudry. Knuten tyckes nu löst på ett för alla tillfredsställande sätt, men Andrecs utseende tillkännager icke att hon känner sig så lycklig. Orsaken härtill är, att hon har en hemlig böjelse för en ung läkare Olivier (hr Fredriksson), som af Jean Baudry upptagits från gatan och erhållit en uppfostran, som satt honom i stånd att vinna namn såsom talangfull läkare och vetenskapsman. Olivier, en man med häftiga passioner men alltför stolt att yppa sin kärlek för den rike köpmannens dotter af fruktan för ett afslag, besluter sig att öfverge läkarekonsten och att söka på spel i hast förvärfva en rikedom, som ställer honom i jemnhöjd med den rike köpmannen. Underrättelsen om Bruels ruin träffar honom nu och han skyndar till IIavre, för att begär: Andrees hand, men för sent... giftermålet mellan Baudry och Andrec är redan afgjordt. Under striden mellan pligt och passion glömmer han tacksamheten mot fosterfadren och söker att om natten få ett möte med Andree, oaktadt hon gör allt för att förmå honom att resa och glömma henne, men träffar i stället för Andrce hr Baudry. En häftig scen följer, som slutar med att Olivier erkänuer sitt brott och förklarat sig villig att underkasta sig hvarje straff, som hr Baudry ålägger honom, Slutet blir att den alltigenom uppoffrande Baudry drar sig tillbaka och ger de unga tu åt hvarandra Såsom bipersoner uppträda fru Gervais (fru Almlöf), en särdeles tankspridd dame, som har den älskvärda vanan att skylla pa andra alla dumheter hon sjelf begär; hr Gagnenx (hr Nyforss), en oförskämd fordringsegare, som förolämpar den ruinerade köpmannen och hans dotter, för att utfå 10,000 francs, deponerade hos den fö he Norrby, eleverna hr Dörum och m:ll Wiberg utföra tjenares roller. Stycket, bygdt på vackra tendenser, lider al det felet att vara väl mycket uttänjdt och att några af de uppträdande hålla nog långa tal, hvarigenom intresset slappas. Ej heller saknas här i plananläggningen ett och annat psykologiskt missgrepp; men totalintrycket är angenämt, och åtskilliga väl sagda och tänkta scener framkallade applåder, samt efter pjesens slut samtliga hufvudpersonernas framropande. Hr Sundberg, såsom den äldre kapitalisten, återgaf sin roll med god nppfattning, om han än icke i den inlade något drag af mera utpreglad karakteristik. I Andrces roll hade fru Kinmansson tillfälle att ådagalägga den hjertlighet och natursanning, som är ett utmärkande drag hos denna konstnärinna. Hr K. Almlöf är väl på sin plats och likaså fru Almlöf. Hr Fredriksson har en ingalunda lätt uppgift att föreställa den-unge mannen med sina uppbrusande lidelser, och om han icke löste den fullt tillfredsställande beror det mindre på iutentionen än på hans svårighet att i vissa momenter beherrska sin gest.