Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 2

I morgon skall man veta hvad som tilldragit sig, och konungen kan låta hänga mig. — Om så är, svarade Henrik, skall du följa oss. — Må vi då skynda oss, Sire. — Nej vänta litet! utbrast Henrik; under det man slogs på gatan fick jag en präktig ide, som jag skall sätta i verket. Noö och gascognarne betraktade hvarandra med förvåning. — Jag har fått i mitt hufvud att förskaffa mig ett lejdebref, sade IIeurik, med hvilket vi skola kunna passera igenom alla katholska länder i verlden. — Af hvilken skulle det vara undertecknadt? frågade Lahire. — Ni skola få se, evarade Henrik. Han förde Hardouinot med sig in i dennes kabinett. — Oss emellan, sade han, vet jag väl att det Juranconvin du låtit servera min vacka kusin Anna af Lothringen innehöll en sömndryck tillräckligt stark för att hindra henne från att vakna vid bullret; — men tror du att hon kan uthärda några starka skakningar? — Huru menar ni, ers majestät? — Hör på. Jag förutsätter att man kunde taga henne på sin säng, svepa en kappa omkring henne och föra henne ombord på båten? — Oh: Sire, utropade Hardouinot, hvars ögon blixtrade, det der var något till ide! — Nåväl! svara! skall hon vakna? (Forts.)