Göteborgsposten – 8 februari 1865, sida 2

och som han icke kunde se mera satte han sin dolk i sitt ögas ställe. Thcobald kom porten ännu en gång att skaka. Men på samma gång utstötte han ett anskri och nedföll. Konungens af Navarra dolk hade inträngt mellan hans båda skuldror. Då Qvelus och hans följeslagare sågo honom falla, trodde de att ett blodkärl sprungit i hans bröst, ty Henrik hade genast dragit sin dolk tillbaka. Men en af tyskarne, som tagit sin chef i sina armar för att försöka återväcka honom till lif, lät honom nästan ögonblickligen åter nedfalla och utropade: — Blod! blod! — Tyst! sade Quelus som hörde bullret af en tung kärra som vek om ett af gathörnen. Detta buller hörde Henrik äfven. — Se så! mumlade han, paortiet blir lika; mina goda vänner, sjömännen komma till vår hjelp. XVIL. UItropet: blod från den bland de tyska ryttarne, som tagit Theobald i sina armar och sedan låtit honom straxt åter nedfalla, förvånade Qudelus och hans kamrater. — Blod! upprepade favoriten. — Ja, se sjelf! sade ryttaren i det han visade sina blodiga händer. Det uppstod ett ögonblicks bestörtning bland alla dessa män. De lutade sig fram i kapp öfver liket, ty