Göteborgsposten – 8 februari 1865, sida 2

Henrik, alltjemt orörlig och med ögat intill hålet, såg nu den gigantiske tysken Theobald närma sig. -Var ej rädd, herre, sade denne, så bastant och jernbeslagen den än är, skall den ej stå emot mig. Jag bräckte en gång porten till en luthersk kyrka i Tyskland med en enda knuff af min axel. Quelus tog sin dolk och med knappen af denna knackade han på för fjerde gången i det han yttrade: — Hollah! era skurkar! ämne ni någon gång öppna för konungens folk? — Tyst! hviskade Henrik i det han drog ur slidan den dolk han bar vid sin sida. — Vilja ni öppna eller ej? upprepade Quclus i det han slog starkare. Ingen svarade. — Se så! Theobald, sade Schomberg, låt oss nu se din axelstyrka. — Vänta, sade tysken. Med dessa ord ställde han sig mot porten och började skaka den. Porten stod likväl emot hans ansträngningar. — Det är detsamma, mumlade ryttaren, jag skall i alla fall nå målet. j Han ändrade nu pasition och kom att ställa sig med ryggen mot porten på det sätt att midten af hans rygg befann sig framför halet och sålunda skymde utsigten för konungen af Navarra. — På min ära! så mycket värre för honom! sade denne helt sakta, menniskorna ha sitt öde.