Göteborgsposten – 8 februari 1865, sida 2

Folkskolelärareföorening. Skollärarne 0. Aug. Brolin i Malmköping och J. Hellberg i Lilla Mellösa ha utfärdat inbjudning till sina embetsbröder i länet att sammanträda till allmänt möte i Malmköping d. 15 d:s för bildande af en skollärareförening inom Södermanland. Finska teatersällskapet spelar f. u. i Upsala, der första representationen gafs i Söndags. Vetenskapligt. I norska Morgenbladet läses, att första delen af den utaf Kristania universitet år 1862 med den kungl. guldmedaljen prisbelönade afhandlingen om -Norgus sötvattenskräftdjur, af fil. kand. Georg Ossian Sars nu har utkommit och behandlar en del af Branchiopoda. Denna del af Norges fauna, som hittills icke blifvit bearbetad, har så mycket större kraf på uppmärkhet, som författaren gjort afhandlingen till en monografi, som uttömmande behandlar ämnet. På grund af afhandlingens omfattning kommer den att afdelas i flera delar, åtföljda af teckningar. Marknadsnöjen i Helsingland. En bresskrifvare i Gefle-Posten omtalar den nyligen hållna marknaden i Knåda i Helsingland och berättar bl. a: Denna marknad liknade sina föregångare äfven deri, att slagsmål och stölder hörde till vordningen för dagen. Man gjorde dervid den observationen, att de i fickstölder förut så klumpiga helsingarne nu förekommo särdeles uppötvade, isynnerhet en, den der dock under hösten lärer hafva tagit lektioner af en erkänd mästare i Stockholm. Slagsmålen voro af vanlig art och förekommo ej i någon större skala, hvilhet dock för ej så längesedan på denna marknad var händelsen. då man som oftast bildade Svinfylke och utförde sådana underverk af tapperhet, att en medeltidens riddare skulle blifvit sjuk af afund. Nu ha deremot våra beskedliga och fridälskande lagstiftare dragit försorg derom, att all kämpalusta blir vår ungdom betagen, och icke vet jag hur våra ungersvenner skola taga sig fram, om de en gång skola draga i härnad, då de nu ej tilllåtas öfva sig ens i konsten att slå en oskyldig örfil. Bland ofvannämnde vänskapsbetygelser i slagsmålsmening — för att tala med gubben Öhman — bör dock antecknas, att en hästmånglare, i harmen öfver att ha blifvit kuggad på ett byte, bet örat af sin värde kollega, den der dock, tyckande att ett öra mer eller mindra icke kunde hafva något inflytande på hans affärsmannaverksamhet, tog saken lugnt och ingick på förlikning, till stor glädje för hans yrkesbroder, hvilken efter katastrofen hade skälig anledning tvifla på, att vännen mer kunde förmås höra på det örat. Underslef vid jernvägen. Från Jönköping skrifves d. 2 d:s till D. N.: Vid härvarande jernbanestation har gjorts den ledsamma och högst beklagansvärda upptäckten att biljettförsäljaren Pettersson, en yngling om 17 år, under loppet af 9 å 10 månader tillgripit en summa af nära 2.000 rdr, något mer eller mindre; då detta ekrifves pågår nemligen som bäst en fullständig inventering till utrönande af beloppet af det tillgripna. Då man lemnar en sådan underrättelse, måste man göra sig den frågan: hvem skall ersätta staten denna förlust? Stationsinspektoren kanske, som icke bättre ser upp med sina underordnade, eller möjligen jernvägens kontrollkontor, som under loppet af den långa tidrymd, hvarunder tillgreppet egt rum, icke kunnat utröna att försnillning i ganska stor skala blifvit begången. Jag har mig icke bekant huru denna kontroll tillgår, men nog tyckes densamma kunna vara ganska enkel sålunda: att stationsinspektoren hvarje afton efter sista tågets afgång öfverser huru många biljetter blifvit försälda till hvarje station och beräknar värdet för desamma, hvilket biljettförsäljaren bör genast erlägga. För att åvägabringa en sådan daglig kontroll och för att genom densamma undandraga en ung och obetänksam yngling från allttör hårda och frestande prof, är nödigt att till biljettförsäljaren utlemnas endast ett mirdre antal biljetter på engång. Dessutom äro alla jernbanebiljetter vid statens jernvägar ordnade i nummerföljd, hvilket besydligt underlättar kontrollen med desamma, hvem denna än må tillkomma.