minnen föra ett förskräckligt oljud der. Ni klappar på porten, värden skall komma att öjpna för er och ni begär att få veta huru det är med hans Beaugengyvin. Om han säger att vinet är anländt, skall ni inträda och säkert finna bekanta der, med hvilka ni gör sällskap hit för att förena er med mig. — Ja, ers majestät. Porten till mäster Hardouinots hus öppnades nu och Henrik inträdde. Crillon fortsatte sin väg. Furstens anvisningar voro riktiga. Vid ändan af gatan fann Crillon floden och vid slodstranden till venster det hus hvarom konungen af Navarra talat. Det var ett värdshus hvars egare hade åtskilliga befattningar. Han var tunnbindare, handlande och värdshusvärd. Vid skenet af en lykta som var upphängd utanför huset kunde chevalier de Crillon läsa följande skylt: Samlingsställe för sjömän på Loirefioden TREPASSE tillhandahåller rum, mat och dryckesvaror. Man samtalade högljudt derinne. Oaktadt värdens sorgliga namn tycktes herr Trepasss värdshus vara ett temligen muntert ställe. Crillon slog på porten. — Hvem der? frågade en röst inifrån. — Huru är det med ert Beaugengyvin? svarade Crillon. Porten öppnades. Crillon befann sig då på tröskeln till en stor värdshussal, kök och mottagningsrum på samma