— Det är för att sätta den i säkerhet som jag är här. Och Henrik omtalade för chevaliern att han hade behof af hans hjelp redan denna natt. — Men, invände Crillon, tror ni att ert guld skall vara mer i säkerhet nerhuckadt i lärar än det är på golf vet i mäster Hardouinots källarhvalf? — Visserligen icke, men lårarne komma att göra cn resa. Det finnes på Loirefloden vissa stora båtar som lastade med vin göra resor från Orlgans till Tours och Nantes. En af dessa båtar tillhör mig. De J ersoner som utgöra dess besättning äro mig tillgifna adelsmän som äro förklädda till sjömän. — Jag börjar att begrija, mumlade Crillon, emellertid . .. — Emellertid undrar ni huru jag skall transportera mina penninglårar från den gamle Hardouinots hus till Loirefloden. — Ja, Sire. — Det är just för detta jag behöfver er hjelv. Då de hunnit så långt i sitt samtal kommo de in på den gata, hvarest prokuratorns hus befann sig. — Hör på, sade Henrik i det han förde handen till fortklappen, ni skall följa denna gata tills den slutar. — Godt! än sedan? — Ni tager af åt venster och befinner er på stranden. Der får ni se ett enstaka hus Det är ett stort värdshus hvilket har till skylt: Den lycklige skördemannen. — Jag känner till det, sade Crillon. — Detta värdshus är öppet natten igenom, och sjö: