gång. Ett halft dussin sjömän med vaxlädershattar på hufvudet och stora sjörnansstöflor på fötterna -uto omkring ett bord fullsatt med buteljer och krus. Värden som sjelf 5Öpnat porten betraktade chevaliern med misstroende. Men en af sjömännen utropade: — Åh! för fan det är herr de Crillon. Stäng till porten, min vän Treparss; denne herre är en af våra. Trepasss tillstängae porten, och Crillon gick fram till den sjöman som tilltalat honom på detta sätt. — Mordioux! sade han, antingen är jag solblind eller är det herr de Noå. — Jag sjelf, chev dlier. Han betraktade en andra sjöman och var nära att uppgifva ett nytt utrop af förvåning. — Och det här är herr Lahire. — Alldeles, sade hertiginnans af Montpensier gamle tillbedjare. — Och ... dessa herrar? sporde Crillon i det han helsade på fyra andra sjömän. — De äro vänner till oss och honom. — Aha! mycket bra. — Säkert, herr de Crillon. återtog Ncö, kommer ni å hans vägnar? Crillon gjorde ett tecken med hufvudet. — Har vinbåten anländt? — Ja, sade Noö. Och lårarne? — Man fyller de m. Noö vände sig mot värdshusvärden. — Trepass6, min vän, sade han, det är ej nog att