Göteborgsposten – 6 februari 1865, sida 2

— Tala då, herr de Quclus. — Ers höghet, återtog favoriten, skulle säkert tycka om att se sina fiender nedgjorda? — Hvad menar ni med det, herr Quvålus? — Förlåt! jag har kanhända uttryckt mig illa. Hvad tänker ers höghet om konungen af Navarra? — Konungen af Navarra! utbrast hertigen. — Ja. Hvad tänker ers höghet om honom? — Jag tänker, svarade hertigen, att det är den man jag hatar mest här i verlden. — Jag hade anat det, nådig herre. — Men hvarföre gör ni mig denna fråga, herr Quelus? Quelus lutade sig intill hertigens öra. — Jag slår vad stt ers höghet skulle känna någon glädje om ers höghet finge höra talas om hans död? Hertigen darrade och tog ett steg tillbaka. — Skulle han kanhända vara död? — Nej icke ännu ... men han kanske är i fara. En hlixt lyste i hertigens öga. — Förklara er min vän Quelus, sade han. — Det är lätt, nådig herre, så vida man kan komma öfverens med ers höghet. — Aha! ni föreslår mig ca affär? — Alldeles. — Låt höra affiren, herr Qudlus? Favoriten smålog så ett hemlighetsfullt sätt. — Det är en affär, ers höghet, som jag ingalunda skulle kunna föreslå till exempel konungen af Navarra.