Göteborgsposten – 6 februari 1865, sida 2

— Åh nej, icke jag, men min syster. Qvinnorna äro mera hatfulla än vi. — Jag enar erg höghets tanke, sade Qudlus; ers höghet tror sig icke behöfva mig... — Det är så, käre herr Quslus, att hundra tusen livres äro en vacker styfver. — och bra att inbespara, är det icke så? — Jag ämnade just säga det. — Nåväl! ers höghet skulle göra orätt i att inbesvara denna summa, ty för det första skall konungen af Navarra innan dagens inbrott ha lemnat Blois, om jag ej blandar mig i saken som vet hvar han finnes. — Detta skäl är godt; emellertid är icke Blois så stort, och om man sökte noga... — Och för det andra emedan konung Henrik III skulle bli förargad om ers höghet blandade sig häri. — Men då blir han väl förargad på er också? — Nej jag har tagit mina försigtighetsmått. — Ni fordrar sålunda bundra tusen livres? — Ja må ers höghet tillförbinda sig att betala dem. — Jag gifver er mitt hertigliga ord derpå! — Men det är icke allt, sade Qudlus. Jag önskar äfven ett halft dussin af dessa tyska ryttare som ha för vana att låta döda sig för ers höghet. Under det Qucslus framställde denna senare begäran till prinsen, gick en page förbi som gnolade på en tysk visa. — Herman! ropade hertigen till honom. Pagen nalkades.