Göteborgsposten – 6 februari 1865, sida 2

— Mycket bra! jag förstår. Nå ni behöfver pengar, herr Qudclus? — Jag är fördjupad i skulder, nådig herre, och hundra tusen livres skulle vara mig särdeles behagliga för utlösande af mina egendomar som nu befinna sig i judarnes händer. — Hundra tusen livres! — Fördöme mig! utbrast Quclus naift, anser jag icke att konungens af Navarra lif borde kunna uppskattas ännu högre än till den summan. — Ni säger eva fordringar rent ut, finner jag. Men hvad kan det vara för gemenskap mellan de hundra tusen livres ni behöfver och konungens af Navarra lif? — De hundratusen livres skola vara priset derför. — Ni skulle då ha detta lif i era händer? — Det är sannolikt. — Och om jag förbur. se mig att betala denna temligen rundt tilltagna summa? — Så skulle ers höghet kanhända i morgon bittida erfara att någon olycka drabbat er kusin, Henrik af Bourbon. — Nå men är han då i Blois? utropade hertigen. — Jag tror det. — Och i detta fall ensam, alldeles ensam, dold i något kalvinisthus? — Al deles, nådig herre. — Sålunda, herr Quelus, sade hertigen, om jag nu gerna skulle vilja blifva qvitt denne käre kusin... — Jag tror mig veta, att ers höghet gerna vill det.