Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 2

dragit åt mig att till ers majestät ledsaga en viss gascognisk adelsman ..— Aha! jag vet ... Konungen hoppade nu ur sin säng och pådrog en morgonrock i det han yttrade: — Nåväl! hvar är han denne gascognare? — Der i korridoren, ers majestät. — Må han då inträda! — Om förlåtelse, Sire, sade Fangas, men han har bedt mig erinra ers majestät att han fått löfte om ett enskildt samtal. — Det är sannt. Konungen gjorde ett tecken åt Quslus. — Gå, min vän. Säg då du kommer ut att jag ej tager emot denna morgon. Quåelus gick mot dörren i det han gjorde en grimas af dåligt lynne. — och tillsäg Maugiron samt Schomberg att de göra mig nöjet lemna hofvet så snart som möjligt. — Hvem är då denne gascognare? frågade Quelus sig sjelf i det han orolig lemnade rummet. Nu lyftade Fangas undan förhänget till den lilla dörren, och den gascogniske adelsmannen inträdde. (Forts.)