Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 2

— Jo på den der gascognaren. — Jag hoppas ers majestät låter hänga honom. — Nej ... han behagar mig. Han är en utmärkt fäktare, min vän Och dessutom har den satans Crillon tagit honom i sitt beskydd. — Det var en helt annan sak. Nåväl? denne gascognare ...? — Bör snart komma hit. — Skall han komma hit? frågade Quelus i förargad ton. — Ja, jag har lofvat honom audiens vid min levår. — Men, Sire, en äfventyrare ..— Ta! ta! ta! utbrast konungen. Han har ett mycket godt utseende. Men tyst! jag hör buller. Det fanns nära den kungliga sängen en liten dörr som doldes bakom ett förhänge och ledde ut till slottets inre korridorer. Det var på denna lilla dörr man krafsade. — Öppna, sade konungen till Qudlus. Quslus lydde och befann sig ansigte mot ansigte med en stor gråhårig man med rödbrusiga kinder, hvilken konungen tilltalade med dessa ord: — Åhå! det är mäster Fangas, chevalier de Crillons väpnare. — Han sjelf, Sire, svarade Fangas och helsade med ledighet. — Och hvad vill chevaliern så tidigt? frågade konungen. — För sin egen person intet, Sire; men han har upp