Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 2

ken jag skall förvisa till något slott. Då det ej mer finnes några qviunor vid hofvet, skall du få se hur man skall roa sig. — Det är i alla händelser en präktig ide, Sire. — Kläd mig emellertid. Konungen trädde nu ena benet ur sängen, under det Qulus tog hans linne ur pagens händer. — Till en början, återtog konungen, skall jag statuera ett exempel. Jag skall jaga bort Maugiron. — Verkligen! utbrast Quålus. — Ja, och du skall förkunna honom detta å mina vägnar. Quelus bugade sig. — Jag förvisar likaledes Schomberg. Både Maugiron och Schomberg äro personer som blifvit moraliskt förderfvade genom beröringen med qvinnor och derföre ovärdiga min vänskap. — Och dEpernon? frågade Qulus som började bli orolig för sin egen del. Konungen började tänka efter. — Tycktes det icke, sade han slutligen, som om dEpernon endast med motsträfvighet följde oss i går afton? — Jo, det var med honom alldeles på samma sätt som med mig, ers majestät. — Låtom oss då behålla dEpernon. Under det konungen yttrade detta började han rifva sig i pannan med tankfull min. — Ah! jag kommer att tänka på en sak, sade han. — På hvad då, ers majestät?