I eld och lågor! En särgaregesäll i Lund hade för några dagar sedan ställt till stort kalas för sina vänner. Bland gästerna befann sig en sockerbagaregesäll, och under aftonens trefnad sökte denne på allt sätt att höja effekten. Han ämnade kläda ut sig, såsom han sade, till kärleksgud, och hade bl. a. försett sig med pulver till bengaliska eldar, hvilket han stoppat i sina fickor. Det dansades och sjöngs och glädjen stod högt i tak; särskildt var sockerbagaren upprymd och rökade cigarr midt ibland skönheterna. Men nu skulle cigarren släckas på det sockerbagaren skulle kunna deltaga i en polska, och så uppstämdes: Ilär är glädje och ingen sorg!. Men då blef det buller i huset. Sockerbagaren stod i den herrligaste låga, cigarren hade ej varit riktigt släckt då den stoppades i fickan. Fruntimmerna skyndade till för att släcka lågan hos kärleksguden, och vips brann det i kjolarne och i golfvet. Fönstren måste upp, emedan röken var ivänan