Göteborgsposten – 27 januari 1865, sida 4

process mot detta inträng i deras rättigheter och den na sak föranledde nyligen en duell mellan tvenn. representanter af den gamla och nya skolan. För nå gon tid sedan sammanträffade hr de la Rochesoucauld, hertig af Doudeauville, med den nyligen til Duc de Montmorency upphöide grefve TalleyranaPerigord. En ordvexling uppkom dem emellan, under hvilken de begge ädlingarne sade hvarandra sådana artigheter, att en duell blef oundviklig. Hr de la Rochefoucanläntsägtillsekundanter hertigen af LespareGrammont och grefve Armand de Maille och qvasihertigen till sina general de Forton och hertigen af Albufera De båda duellanterna slogos på vära och striden varade en qvarts timma. När då herr de la Rochefoucauld blet sårad i armen gingo sekundanterva emellan, men först på den medföljande läkarens d:r Nålatonenträgna böner upphörde duellen. Hertigen af Doudeauville. ehuru slivarsamt sårad (hans sår lära dock icke vara af någon Vifsfarlig beskaffenhet), yrkade i det längsta på att duellen skulle fortsättas. Jag kan icke fördraga att namnet Montmorency vanhelgas, utropade han. Familjen de TalleyrandPerigord har tienat allaarscgimer och jag vill icke att den söker att två sig ren genom att befläcka Mont morencyska namnet! IIe de Talleyrand sårades af sin motståndares värja helt lätt i ena armen och på bröstet. Han torde för denna lyckliga omständighet ha art tacka ett slags pansar, bildadt af tvenne yllesk ortor, som han bar närmast kroppen. Naturligtvis kan man icke misstänka någon brist på mod hos pretendenten till ett så glorvyrdigt namn, nej, den ädle hertigen bar det antagligen endast — som skydd mot kölden. Cham som författare. På Bouffes Parisiens upplöres f. n. en tokrolig operett, kallad Le serpent å plumes (Den befjädrade ormen). hvartill Cham. Charivuarist ryktbare karrikatyrtecknare, författat libretton och hr Leo Delibes musiken Intriken i stycket är naturligtvis lika löjlig som orimlig. en icke ovanlig egenskap hos nyare fransyska lustspelsförfattare. Croquesec. en passionerad ethnograf, återvänder efter 5 års frånvaro till Paris från Indien. Han medför åt sin fru till present en vildinnas kosiym och för La grande Mus6est räkning en besjädrad orm. Frun vVroberar sin gäfva och öfverraskas derunder af direktören för musået, som tager henne för den befjädrade ormen, hvarigenom en mängd löjliga qusproquos uppstå. Det hela är ett uppsluppet skämt, utan den minsta skymt af sanning, hvartill Delibes komponerat en täck och melodiös musik, Så mycket man vet, är detta Chams första dramatiska försök, hvilket natarligtvis på det lifligaste intresserat Charivaris talrika läsare. Namnet Cham är endast en pseudonym. Den genialiske humoristen heter egentligen grefve Noöl, hans far var pär af Frankrike och till dennes icke ringa förargelse antog han namnet Cham. då han för omkring 30 år sedan skilde sig från sin far, som icke vär rätt belåten med sonens något oregelbundna artistlif. En ovanlig kaninhona. I Bärstorp, en gård i Wadsbo härad af Skaraborgs län, finnes en kaninhona, af husfolket kallad Lina, och hvilken är lika tam som någon hund eller katt. Olik sitt enfaldiga och dumma slägte, har hon genom den dagliga beröringen med folk och måhända derföre att hon ständigt smekes, fått, att man så må säga, mycket förstånd, så att, när man smeker oeh berömmer henne, visar hon sig glad och blir tillgänglig, men bannar man henne antager hon ett sorgligt utseende och kryper i en vrå. Såsom moder är hon ganska produktv, ty under loppet af nio månader har hon framfödt as ungar, hvilka alla hon vårdat med en synnerlig omsorg, så att ingen af åem förfarits. Folket deromkring kallar på gyckel gården der hon finnes Kaninelund. Dypel i Preussen. Konungen af Preussen har, efter gjord ansökan, beviljat, att de prins Friedrich Carl tillhöriga godsen Neu-Zehlendorf och DreiLinden må till minne af prinsens herrliga bragder i Danmark hädanefter kallas Däppel. — Jä—ä—