lla gata i City, der dessa skorstenar föllo, ch endast de senares opartiskhet ha de att acka för, att de sluppo ifrån med blotta krämseln. Samma dag roade sig en ångkitel med att springa i luften, sårade dervid 6 rbetare mycket betänkligt, sönderkrossadå m sjunde grundligt, samt slungade en tackars pojke med sådan styrka mot och geom en tegelstensmur, att största delen af ans hjerna kom att ligga i hans mössa. På lenna explosion följde dagen efter till omvexing åter en instörtning. En stor tung stensesims lösslets från ett under byggnad vaande hus i City, ryckte ställningar och arvetare med sig i djupet, och åter blefvo flera versoner lifsfarligt skadade. Så inträffade en ernvägsolycka — jernvägsolyckor kallas nu bligata —, visserligen denna gång temligen mspråkslös, men dock tillräckligt stor att kosta en person lifvet och tvenne deras refben. Det blef dag och det blef natt, då bragte oss elegrasen från Edinburgh sorgeunderrättelsen )m, att dervarande teater brunnit och flera personer skadats i dess ruiner. Och liksom öom elementerna ville bestrida hvarandra första rangen i sitt sörstöringsraseri, kom slag på slag underrättelse från Liverpool om, att skrufångaren Columbian sjunkit under stormen med 63 personer och att krigsskeppet Bombay utantör Montevideo brunnit upp, dervid 93 man omkommit. Så kom den ena katastrofen etter den andra; man är riktigt glad öfver, att veckan är slut. Stormen har lagt sig, barometern stiger, dimmorna äro förobud tiil starkare köld, och i dag på morgonen ha vi redan haft ett snötall. I Ryssland är bondemancipationen nu så godt som utförd; det fattas blott ännu tvenne aktstycken. Inalles äro 111,547 gods med 10,013,118 själar införda i sakernas nya ordning; blott 360 själar återstå ännu obefriade. I de högre militärkretsarne i Warschau angifver man som bestämdt, att till våren en sammankomst skall ega rum derstädes mellan ryske kejsaren och konungen at Preussen samt kejsaren af Österrike. Faktiskt är, säger en korresp. derifrån, att förberedelser göras till stora revyer, sådana som endast hällas vid mycket högtidliga tillfällen. Om underhandlingarne mellan Preussen och Österrike förljudes intet nytt. Oaktadt alla officiela förnekanden, är det nu säkert, att både pring Friderich Carl och hans följeslagare general Moltke haft flera sammankomster med kejsaren, och den förre under sista dagen af sitt vistande i Wien ett långt samtal med grefve Mensdorff. Man säger blott, att något officielt svar ännu icke atgått från Preussen på Österrikes senaste note (om territorialersättning.) Dock göra Mellanstaterna ifriga ansträngningar, men forgäfves, för att kunna erhålla ett suveränt Slesvigholstein. Säkrare än alla dessa rykten är, att bakom förhandlingarne på ytan dölja sig djupare liggande intriger, gående i den hel. alliansens riktning. Här spelas ett stort spel, och massor af blå dunst söker man slå i den europeiska allmänhetens ögon. Det har förut nämnts från Italien, att det hel. kollegiet i Rom låtit underrätta kardinal dAndrea i Neapel, att han har att inställa sig i Rom, med risk af att i motsatt fall lida lagens hemsökelse. Men kardinalen skall derpå visligen ha svarat, att han för sin vacklande belsas skullicke vågar lemna Neapels mildare och för honom helt säkert mycket sundare klimat.