Hans rika hufvud multnar glömdt Hos maskarne i mull; Det arma hjertat har du gömt Som en relik i gull. Välan, valfärda, om du vill, Till hjertat från Ferney! Men lägg vårt sekels hjerta till; Det andra fyller ej. Åt ljusets makt, åt tankens bud Dess höga ära gif! Men utan kärlek, utan Gud, Hvad är ett menskolif? Hvad är det ljus, som icke bär Sin källas återsken Och icke vet, att jorden är Guds fotapall allen! Hvad är den äras högsta glans, Som stulits från Guds tron Och glömt att klarhetens är Hans, Men blott en skugga hon!