Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 3

ken vill bringa några af de sina på predikstolen och i kyrkorådet, men derigenom så förbittrat de ortodoxa, att dessa förl. år vägrat pastor Coquerel s:or den hjelp, han för sin ålders skull kan fordra, och nu beröfvat Coquerel j:or, som vikarierade för den gamle Martin, sin befattning samt tvungit Martin att oaktadt hans kroppslidande sjelf förrätta tjensten. De ortodoxa erbjödo nu efter gjordt klagomål Coquerel j:or, att taga tillbaka den mot honom tillgripna åtgärd, om den liberala unionen vill upplösa sig. Denne svarar, att hjelpprestens kätteri ej måtte vara så stort, då man vill eventuelt åter gifva honom tillträde till embetet; det handlar således uppenbarligen endast om unionen sjelf. En del af de ortodoxa har nu anslutit sig till unionen och de nya kyrkorådsvalen, hvilka skulle ega rum d. 22 jan, lofvade att bli mycket stormande. La France egnar denna angelägenhet tillochmed en hel ledande artikel. I unionens valmanifest heter det bl. a.: man har att välja mellan en bred kyrkobasis, hvilken omfattar alla skiftningar och riktningar och söker att genom den kristliga kärleken försona och bringa till vanmakt de sekter, som fanatismen skapat; och man har att välja mellan dem, som med Samuel Vincent tro, att protestantismen är den moderna tidens religion, och dem, som med Guizot förtvifla om protestantismens framtid i Frankrike. D. 20 d:s egde i Paris Proudhons begrafning rum. Myndigheterna hade ansett det nödigt, att vid detta tillfälle utföra en militärisk demonstration, d. v. s. sätta allmänheten i kunskap om, att militärmyndigheterna vaka. Begrafningen var utsatt till kl. 1. De, som begåfvo sig till begrafningshuset i Passy, kunde se, att vid Arc de triomphe appställts det 82:dra linieinfanteriregementet och i närheten af Auteuil 1:sta gardesgrenadierregementet. Då omkring kl. half 2 processionen väntade utantör den aflidnes bostad, ljöd plötsligt militärmusik, och man såg det 82:dra linieregementet komma längs rue de Passy. Då det kommit utanför sorghuset, började trumslagarne våldsamt trumma. Den något förargade allmänheten (ty i Frankrike fäster man i trots af angreppen mot encyclican och tillochmed då det är fråga om en ateists begrafning, stort afseende vid aktningen för de döda) trängde mot de helt krigiskt förbimarscherande trupperna och ropade: ingen musik! Trummorna tystnade, men tambour-majoren ger ett tecken, och trummorna dåna ånyo. Nu tränger sig folkhopen fram till öfversten. Ingen musik. Respektera de döda! ljuder det från alla håll, och öfversten, hvars förlägenhet man såg, gaf ett tecken och allt blef tyst. Men 5 å 6 minuter senare kom 1:sta gardesgrenadierregem., hvilket var uppställdt i närheten af Auteuil, gatan framåt. Folkmassan gick detsamma till mötes, i det ropen: Pas de musique! åter ljödo. Öfversten befallte genast, att trummorna och musiken skulle tystna, och helsades dervid med bravorop, men massan ropade åter: pas de bravos!:, och det blef åter tyst. Proudhons jordiska qvarlefvor — han hade aflidit, utan att taga i anspråk religionens tröst, och hade skickat bort presten i Passy, som kommit till hans dödsläger, i det han sade till sin hustru: Af dig begär jag absolution — begrofvos naturl. utan alla kyrkliga caremonier. Knappt var sista ledet af de förbitågande trupperna försvunnet, förrän likvagnen körde fram, för att föra den aflidnes stoft till den närbelägna Passys kyrkogård. Vagnen körde, sannolikt! på högre befallning, så hastigt, att den af c:a 3 till 4,000 personer bestående processionen måste springa efter. På kyrkogården gick det lika enkelt till som i sorghuset. Liket sänktes, enligt den aflidnes vilja, ned i den allmänna grafven, der annars blott de jordas, som stå alldeles ensamma, utan medel och utarmade i verlden. Trenne tal höllos. I det första talade Massal om den aflidnes enskilda lit. Han sade, att i moraliskt hänseende Proudhon lemnat ett exempel, som blott tå förel. honom; han framhöll särskildt, att han, född som proletär, lefvat och äfven dött som sådan. Det andra talet var egnadt Proudhons offentliga verksamhet. Talaren menade, att ingen så väl som Proudhon förstått 1789 års principer och lefvat efter dem, som kunna sammanfattas i orden: Frihet, jemlikhet och broderlighet. Ett nästan enstämmigt bravo dåö nade från alla håll, och det var med möda ljud kunde fås åt den tredje talaren, som föredrog ett slags testamente at Proudhon. Härpå närmade sig alla de närvarande grafven. Alla kastade en handtull jord på honom, många qvinnor blomsterkransar, och från alla håll ropades: Adieu, Proudhon!, hvilket dock öfverljöds af en stämma, som ropade: Hans id skall lefva! Efter slutad ceremoni skingrades massan hastigt. Dock beslöts dessförinnan, att en subskription skulle föranstaltas till förmån för Proudhons f..milj, hvilken ejl: