— Det är sannt, ufbröt konungen. — Hang majestät, fortfor Maugiron, hade för vana att nattetid med sina favoriter löpa omkring på Warschaus gator? — Jag har mången gång roat mig dermed, sade konungen. ö — Sålunda, återtog berättaren, ströfvade Polens konung, hvilken nu är konung i Frankrike, omkring på gatorna, skrattande och sjungande, samt ställde til! allehanda up; tåg. — Vi ha mer än en gång slagit vakten, anmärkte Henrik III. — Nåväl, fortfor Maugiron, om ers majestät tycker sig ba ledsamt, må ers majestät komma med oss ut på gatorna i Blois! Ah! det är en lugn stad det här! man lägger sig klockan nio, ock klockan tio finnes ej en patrull vaken. — Hvad är klockan nu? frågade konungen — Nära tolf, Sire. — Då böra väl patrullerna vara försänkta i sömn? — Det är sannolikt, och vi skola utan fara kunna enlevera den lilla — He! det behagar mig det der, sade konungen. — Vid Sanet Petrus, min skyddspatron, utropade Maugiron, jag tror att ers majestät börjar komma i godt lynne. — Det behöfs väl, mumlade konungen med en suck. Men apropos, är hon vacker den lilla? — Förtjusande, sade Maugiron. — Och gubben, hvad skola vi göra med honom?