letten, och forklarade sig beredd att derfor lida det straff hvartill hon kunde dömas och hvilket hon ansåg sig väl förtjena. Hon hade af pivan Christina Andersson erhållit 7 rdr 50 öre för schaletten. Dessa penningar kunde hon visserligen ej aterlemna denna, men vore beredvillig att lemna en schal eller någon annan af sina persedlar i ersättning. Den vidare behandlingen af målet ofverlemnades till radhusrätten, och tilläts Helena Math. Jonsson att i afbidan härpå vistas å fri fot. Hustrun Sofia Elisabeth Olofsson var i onsdags utgången för att försöka skassa sig litet kött på Knngstorget. Efter att ha kastat giriga blickar än på det ena än på det andra af köttförråden stannade slutligen hustru 0. i grannskapet af ett lass med dylik vara, tillhörigt hemmasonen August Andersson från Björlanda socken på Hisingen. Här tyckte hon det vara ett godt tillfälle att få kött för billigt pris, ty ingen tillsyningsman sågs till vid lasset. Hustru O. närmar sig sålunda detsamma och kniper helt behändigt ett köttstycke, hvilket hon gömmer under förklädet. Olyckligtvis för henne var dock lasset bättre bevakadt än hon trodde, och knappt hade hon hunnit gömma undan sin fångst förrän en poliskonstapel jemte egaren till lasset voro henne in på lifvet. I poliskawmmaren sökte väl hustru O. vill en början förneka tillgreppet. sägande att hon ärligt köpt köttbiten af en lång karl som stått vid lasset, men sedan två personer vittnat att de åsett händelsen, fann hon det ej löna mödan att neka längre. — Målet förvisades till rådhusrätten, sedan Hustru O. derefter ersatt målseganden värdet af köttstycket. ?öo2 UiIAim