—— ———— ningens nitiska bemödanden, de der i sjelfva verket omsatta mera än hvad man vet eller hvad hrr stadsfullmäktige velat gå in på, har man det på det hela taget så väl beställdt, att man icke behötver stöta sin fot emot stenen. Breda, beqväma gator och d:o trottoarer, hvad kan man mera begära? Men om nu inga impedimenta förefinnas, de der kunna läggas nämnde förvaltning till last, finnas dock andra, hvilka äro af mera hinderlig art. Om vi aj missminna oss, finnes en särskild polisförordning, som förbjuder trafikerande att med bördor, större eller mindre, begagna trottoarerna. Om den efterlefves blir deremot en annan sak, och att så äcle är fallet, torde hvar och en kunna öfvertyga sig om, som en torgdag har sin väg på någon at de gator som stöta till Nya Salutorget. Vi skulle desslikes vilja påpeka hurusom vissa punkter i närheten af Ostindiska huset och den närbelägna tf. d. Kämpebryggan en god del af förmiddagen upptagas al åtskilliga mindre trelliga exemplar at mankönet, hvilka, utan att det ringaste bekymra sig om att de i hög grad hindra trafiken, eller med andra ord stå i vägen, på det mest ogenerade sätt begagna trottoarerna till konversationsoch röksalonger, ja, till och med icke akta för rof att på dem taga sig sin lilla siesta. I sammanhang härmed torde ätven kunna anmärkas den nog klena gasbelysning, som bestäs åt stadens trähus-qvarter, det s. k. Lilla Berget. Efter hvad det forljudes, lärer man till Carlsdagen d 28 d:s ha att förvänta sig icke allenast en börsbal utan äfven en maskeradbal — i Bloms sal, menar ni — nej, bättre upp, å Nya Teatern, hvarest hr Gandelius liirer komma att arrangera en sådan. Salongen kommer att förenas med scenen genom ett golf och sålunda i sin helhet erbjuda en danssalong af icke vanliga dimensioner. Tillfölje af kollisionen med den ofvannämnda börsbalen torde denna bal icke kunna blifva hvad den eljest måhända blifvit, neml. en bal masgut icke allenast för demiutan äfven för beaumonden. Det är eljest något nytt för oss götoborgare, ja ätven för hufvudstaden, sedan overa-maskeradbalerna för en god tid at är sedan upphört. Det är endast i landsorterna som en viss Giovanni Vitt, den ryktbare törevisaren af mimiskt-plastiska letvande bilder, hugnade publiken med arrangerandet at dylika baler, hvilka äfven lyckades göra en viss olat i småstäderna. Man påstår att nordbon icke passar för dylika förströelser, hvilka tillhöra den mera fyndige och spirituelle sydlandningen, men vi må endast tänka oss tillbaka i Gustat III:s lysande tidehvart, du dessa baler icke gåtvo söderns efter hvarken 1 prakt eller öfverflöd på karaktersmasker. Det kan svårligen förnekas att en maskerad, som erbjuder en mångfald af det senare slaget, är bland de mest pikanta af samhällslitvets eljest temligen enformiga förströelsor. Dermed är väl till förståendes icke sagdt att det är nog att man hänger på sig en kostym, sätter en mask för ansigtet och sedan vandrar stel och tråkig genom salongen, ädagaläggande en ogemen qvickhet och esprit genom att med en förnumstig skakning på hufvudet rita sina omaskerade vänners eller bekantas initialer i deras händer. Vi talade nyss om Gustaf III:s tidehvarf — måtte i alla händelser denna maskeradbal bli åtminstone något mindre tarfig än den matta hägring deraf, som vi haft lyckan att inom 8 dagar icke mindre än fyra gånger så åskåda på vår scon. Efter som veckokrönikan i dag fått en atgjordt dansant anstrykning, vilja vi omtala att underhandlingar lära vara å bane om hitförskaflandet af Veroniska balettsällskapet, hvilket efter att med bifall ha uppträdt i