icke andra hänsyn äfven måste göra sig gällande. I den slbnänna sammanlefnaden visade han sig såsom iulikondlig gentleman i så fall, att han, oafsedt politisk divergens och häftig publicistisk polemik. kunde personligen ådagalägga humanitet, artighet och välvilja. Till följd af hela sin natur och med verklig ölvestygelse omfattade Crusenstolpe i politiskt afseen de rent aristokratiska grundäsigter. Hartmansdorff och åtskilliga, som räknades till det gammalkonservativa partiet på riddarhuset, voro i sjelfva verket i jemförele med honom demokrater. Han skulle varit sullkomlisi på sin plats och kunnat spela en mycket stor roll under den s. k. frihetstiden och såsom medlem af dess regerande riddarhus; han skulle i en nyare tid kunnat vara en ypperlig husoch hofministor och en oöfverträfflig öfverceremonimästare; men omständigheterna kastade honom in uti helt undra riktningar. Efter att ha beträdt den juridiska banan blef Crusenstolpe 1821 förordnad till landssekreterare i Skaraborgs län under landshöfding Ehrenborg, hvilken befattning han lemnade för utt bevista 1823 års riksdag, då han af riddarhusdirektionen antogs till kanslist. Då landshöfding Ehreuborg under denna riksdag blef vald till rikets ständers justitieombudsman, antog han Crusenstolpe till sekreterare vid justitieombudsmansexpeditionen, från hvilken befattning han dock entledigades al Bhrevborgs efterträdare. Ar 1824 förordnades han att förvalta ett revisionssekreterareembete och utnämndes följande aret till assessor i Svea hofrätt. Vid 1828 års riksdag uppträdde han såsom riksdagsman och utguf då, tillika med L. J. Hierta, Riksdagstidningen, som utgjorde det första försöket att meddela tidmngsreferater från riksdagen. I slutet af December 1830 började Cruscustolpe utgifva tidningen Fäderneslandet, som hade till syfte att uppträda till försvar för Carl Johan, hans regering och främste gunstling emot oppositionen. Denna tidning upphörde den 27 April 1833, sedan Crusenstolpe sett förhoppningar och förespeglingar svikna, hvilket hade till följd att han kom på ckonomiskt obestånd och ar 1834 tog ulsked från sin assessorsbelattuing. Han var icke af ett sådant skaplynne, att han med stilla tålamod kunde spela rollen af utkramad citron, utan gjorde det från denna stund till sin uteslutande politiska uppgift att angripa Carl Johan, hans regering och dynasti. Han utgaf nu -Skildringar ur det inre af dagens historiu (1884), 1770. 1772, 1899 (1836), Portseuille (1837--45) samt Historisk Tatla af s. d. konung Gustaf IV Adolfs första regeringsår, som innebär, jemte atskillig annat. ett vittnesbörd om en viss verklig eller till följd af omständigheterna affekterad förkärlek för den afsutta konungen och hans familj. Han började srdermera utgifva Ställningar och förhållanden, behandlade i bres (1838 —51). För ett af dessa bref, som föregafs innebära majestätsbrott, blef han 1838 dömd till tre års fästningsstrasl, och steg då för ett ögonblick till en utomordentlig grad af popularitet, hvilken dock i sjelfva verket var blott ett uttryck för den impopularitet, hvari Carl Johans styrelse då hade kommit och som fann ett kraftigt uttryck vid 1840 års riksdag. OCrusenstolpe utgaf efter denna katastrof, som föranledde våldsamma uppträden i hufvudstaden, ÅRöst ur ett svenskt statsfängelse (1839) samt Vidräkning och reform, och fortsatte sedermera sina Ställningar och förhallanden såsöm månadsskrift. hvilken fortgått alltintill nu. Han har derjem:e varit medarbetare i åtskilliga tidningar. Så utgaf han en kort tid, 1846, tillsammans med Th. Sandström och A. Lindeberg, tidningen Dagen och var under flera år medarbetare nti Folkets Röst. Redan i sina tidigaste ynglingaar började han på. lediga stunder författa swå romaner. Hans första tryckta arbete i denna väg är novellen ÅVedergällningen (1821). hvilken efterföljdes af den romantiska berättelsen Denis från Normandie (1821) och legenden Kollerstad (s. å.) Mera bekanta äro hans senare romaner, hvilka bilda en alldeles egen halfhistorisk eller qvasihistorisk genre: Morianen (184044) Carl Johan och Svenskarner 1845—47) Huset Tessin (1847 49) m. fl. Medalj. K. M:t har tilldelat artisten C.J. Billmark medaljen Litteris et Artibus. Ordensdekorationer. K. M:t har utnämnt domalnerädet i preussiska tinansminis5teriet Di Dio till riddare af norska St. Olassorden. Fransmiännens kejsare har till riddare at Hederslegionen utnämnt premierlojtn. vid svenska flottan R. G. Hedenberg, tor deltagande i kriget i Mexico intagandet af Mazatlan nämner Moniteuren specielt). Konsuls-exeqvatur. K. M:t har orkänt handl. C. H. Becker såsom nederländsk konsul i Stockholm. ÖStadelan. Nyköpings östra och Allhelgona församlingar ha erhållit tillstånd att upptaga ett lån af högst 16,000 rdr, att på 20 ar amorteras, för plåtbeklädnad at taket å deras kyrka samt till anskaffande at nytt orgelverk, oeh Wimmerby landsförsamling att upptaga ett lån af 15,000 rdr för betäckande at deras för kyrkooch orgelbyggnad iråkade skuld. kavalleriets utredning. K. M:t har d. 10 d:s tillsatt en homitå för afgifvande at utlåtande och förslag till kavalleriets lämpligasve utredning och beväpning m. m., uti hvilken komite, som skall sammanträda i hufvudstaden å den dag i nastk. Februari månad, som ordf. härfor bestämmer, K. M:t förordnat, till ordförande: kavalleri-inspektören, generalmajor U. F. Sandels, samt till ledamöter: vekundchesen tor Litregementets dragonkår, öfverste C. Th. at Wirsen, chefen för husarregementet Konung Carl NV, ofversten frih. C. Å. B. Cederström, ryttmästaren vid Lisg det till häst C. Å. II. Biel, ryttmästaren vid