Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 3

rien funnos så många punkter, som allt framgent må ste bli dunkla. De skulle förbli dunkla äfven för dem, som voro närmare intresserade i saken än Södra Wennock. Det var isynnerhet en omständighet, som föreföll allt framgent Jane Chesney obegriplig; hon kunde nemligen ej inse, hvarför ej Clarice vid vigseln begagnat sitt verkliga tillnamn. Hon begrep, att Clarice höll sitt giftermål hemligt för sin familj, derför att hon kände dennas bördsstolthet, och emedan mr Carlton då ej hade mycken praktik och näppeligen borde gift sig i anseende till sin brist på tillgångar! men hon kunde ej förstå, hvarföre Clarice dolt sitt och sin familjs namn för sin man. Naturligtvis kunde hon omöjligt ha trott att detta skulle göra giftermålet mindre lagligt, men hvarför förhemligade hon namnet? Jane kunde blott på ett sätt besvara frågan, och det var föga tillfredsställande; hon antog nemligen att Clarice ansåg det bäst att hålla namnet fullkomligt hemligt, tills mr Carlton fick goda inkomster, och att hon då skulle säga till honom: jag var icke miss Beauchamp, jag var miss Chesney. earlens af Oakburns brorsons dotter; nu underrätta vi min familj om vårt gittermål. Dertill kom den ed att förtiga sitt namn, som hon aflade i ett ögonblicks lidelsefull häftighet; var det möjligt att hon ansåg det bindande för alltid? De skäl mr Carlton hade att hälla äktenskapet hemligt, har man kunnat se af flera ställen i början af denna berättelse: han var rädd för sin far. Mr Carlton senior hade förbjudit sin son att gifta sig, och sonen var beroende af honom. (Forts.)