Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 2

slokörad än någon polistjensteman före honom varit Märkligt nog gjorde Bovler sig sjelfförebråelser, då de antogs, att mr Carlton rymt, och Jones hade samvetsqval nu. — Att jag skulle vara så enfaldig och låta honom narra mig! utbrast han omsider. Ni behöfver inte vars noga, Jones, sade han til mig med ett slags skratt, nä jag visiterade honom, jag har ingenting på mig, som n vill ta ifrån mig. Det är då sanrt, att jag är ett dumhufvud. — Visiterade ni då honom icke? ropade jurister Billiter. — Jo, det gjorde jag; men jag var kanske icke si noga som jag borde varit; hans ogenerade sätt gjorde, at jag inte misstänkte något. Åtminstone lofvar jag, att der inte var något gift i hans fickor; dem genomsåg jag verkligen. Sir Stephen Grey reste sig upp efter att ha under: sökt liket, öfver hvilket han varit lutad. — Jag tror icke, att ni behöfver oroa er, Jones, sade han. Jag ser icke något tecken til att han tagit in gift Min öfvertygelse är, att han dött en naturlig död. — Är det möjligt? utropade mr Jones med vaknad hopp. Tror ni det verkligen, sir? — Saken kan icke afgöras ännu, men jag kan icke upptäcka något som röjer, att han tagit in gift. Ett tye kes vara säkert, och det är, att han dött under sömnen Se blott hans lugna ansigte! Ett lugnare ansigtsuttryck hos ett lik kunde ej tän