Göteborg d. 19 Januari 1865. Offentliga föreläsningarne. Från den senaste romartiden och dess befästade läger, förde d:r Sturzen-Becker, vid den igår hållna föreläsningen, sin publik ett betydligt stycke in i medeltiden och till dess befästade borgar, då romantiken firade sina fester. Hvad tal. nu ville gifva ett begrepp om, var den verld för sig, som lefde inom riddarborgarnes gamla råa murar. En riddarborgs utseende är bekant för litet hvar: ett gammelt örnnäste på en klippspets, en sandstensbyggnad med en mängd fönster och ntsprång, med krenelerade tak och murar rundt omkring. Man nalkas densamma på en i zigzag genom djupa skogen liggande väg, som allijemt bär uppföre. Slut ligen kommer man fram till ett bråddjup elle: en romna i berget, -öfver hvilken lyckligtvis en bro leder. Man kommer in på gården, kring hvilken murarne äro beväxta med mur grön. Det mesta är dock blott ruiner. Här i Sverige ha vi, till följe af den omständigheten att i mellersta delen af riket ej finnas högre berg, blott analogier med de utländska riddarborgarne. Man lade derföre våra slott i sjöarne, på holmar eller näs. Ett exemplar af en riddarborg i primitivt skick utgör dock Kärnan i Helsingborg. De flesta riddarborgarne utgjordes af ett fast torn, fem eller sex våningar i höjd, med ett ord hvad fransmännen kalla donjon. I hvarje våning fanns blott ett stort rum, ibland förenadt med ett utbygdt kabinett. Smala och obeqväma trappor ledde från den ena våningen till den andra. Ett genomgående drag hos alla var den kompletta frånvaron af allt hvad vi kalla komfort. Man nöjde sig i detta afseende med litet och syntes blott ha beräknat dessa bostäder på att i hvarje ögonblick kunna förvandla dem till kasematter: tidens behof var att vara på sin vakt. Det yttre af riddarborgarne är emellertid ett uttömdt ämne; lifvet inom desamma måste deremot vara af intresse, och det är ej omöjligt att ur rimkrönikor, riddarvisor och gamla lagar konstruera en exakt bild af detta lif, liksom man af fragmenterna från Pompeji snart skall hatva uppgjort en krönika i metall öfver de gamla romarnes lit i alla dess lönligaste enskildtheter.