Göteborgsposten – 18 januari 1865, sida 3

ställa fragor och aumärkningar till honom, men han kände sin värdighet battre, än utt han skulle vilja svara, och han marscherade framåt med den blå figuren upprätt och det blanka hutvudet högburet. Den lille barberaren Wilkes, som stod i sin dörr, sprang emot honom; de voro intima vänner, och mr Bowler åt stundom frukost i smyg uti barberarens enskilta rum åt gårdssidan, då han antogs vara på vakt. Wilkes sade: — Hör, Bowler, säg mig, börjas målet klockan tio eller elfva? — Precist elfva, svarade Bowlor, jag skall skaffa dig ou plats, om du kommer en timma innan det börjas. Han gick derefter vidare och passerade en svängning af gatan, si att han kunde se häktet. Det tycktes som om der vore någon uppstaudelse i den offentliga byggnaden. Röster sorlade så, att det kunde höras ätven på afstånd, och äre eller fyra personer störtade ut i stark sinnesrörelse. — Hvad star på? ropade Buwler till sig sjelt, i det han påskyndade sin gång. Hvad står på? upprepade han, i det han tick tag i den första menniska, som kom springande emot honom. — Det är något om mr Carlton, ljöd svaret. De säga. att han sluppit undan. Der lär vara faslig uppståndelse i häktet. (Forts.)