as han fortsarande är mäktig. och utförde isynnerhet de plötsliga, passionerade utbrotten af svartsjuka på ett förträffligt sätt. Jago representerades af hr Josephson. Vi tvifla icke på det allvarliga och varma intresse, hr Josephson hyser för den dramatiska konsten öfverhufvudtaget. likasom ej heller på hans ganska goda poetiska studier och intelligens, hvarpå han äfven såsom författare gifvit flere än ett bevis. Men vi hysa lika bestämdt den öfvertygelsen, att hr Josephson ej lämpar sig till scenisk artist, till skådespelare. I första rummet har han icke fått röst och ändå mindre en röst, som har en tillräckligt rik och fulltonande skala, för att kunna gifva det formella uttrycket åt ordens och karakterens inre, tusenfaldigt skiltande halt. Äfven äro hr Josephsons mimiskt-plastiska medel för enformiga och litet sägande. och de fåfänga ansträngningar han gör, för att uttrycka sin säkerligen riktiga inre uppfattning, åstadkomma ett störande, stundom till och med ett löjligt intryck. Vi tro, vi yttra detta med fullkomligaste vänlighet och allvar, att hr Josephson skulle göra både sig sjelf och konsten en störve tjenst, om han åt sitt författareoch regissörskap egnade all den tid, som han nu bortspiller på kothurnen. De öfriga medspelande utförde ganska oklanderligt sina partier, och särskildt böra fru Almlöf och hr Kinmansson nämnas, för den goda relief de gåfvo sina roller, den förra såsom Jagos hustru och den senare såsom den något enfaldige Rodrigo, hvars figur på visst sätt påminner om signor Andread i rettondagsaston. Hr Elmlund var en mycket god Cassio och spelade i dryckesoch slagsmålsscenen med takt och natursanning. — På Ladugårdslandsteatern uppföres ett nytt lustspel vid namn Tag fast tjufven! (som vi tro, förskrifvande sig från Göteborg). D. N. yttrar, att det intresserar genom sin särdeles nätt anlagda intrig, är af muntrande beskaffenhet samt spelas med mycken liflighet. — Svea hofrätt har i förgår efter hofrättspredikan i Slottskapellet, börjat sessionerna för våren. Presidenten grefve Sparre gaf middag å hotel Phenix för hofrättens embetsoch tjenstemän, dit jemväl justitiestatsministern, åtskilliga af Högsta Domstolens ledamöter m. fl. voro inbjudna. — Äfven 13:de kompaniet af Stockholms skarpskyttelörening har antagit tilltalsordet mi. — Aflidne hofapotekaren OC. Sprinchorn jordsästades i förgår kl. half 3 e. m. uti Jakobs kyrka af kyrkoherden Lundberg, som vid tillfället höll ett längre grittetal. I den talrika processionen bemärktes flere högre embetsmän och dessutom hade läkaresällskapet slutit sig till sorgetåget. — Svenska läkaresällskapet har i en skrifvelse till fru Sprinchorn yttrat sitt deltagande i hennes sorg och beklagat både hennes och allmänhetens förlust genom dödsfallet. Dylika condolanceskrifvelser lärer svenska läkaresällskapet endast två gånger aflåtit. — Pålning genom ångkratt har börjat tillämpas vid grundarbetet för en nybyggnad t närheten af Clara sjö. Tre kranar äro der i gång, hvilkas hejare lyftas hvar etter annan genom ståltrådslinor, fästade vid en lokomobil. En stor besparing i arbetskostnad vinnes härigenom. — För några dagar sedan omnämndes att br Benjamin Leja uttagit stämning å sin son, hr A. Leja, af anledning att denne skulle hafva vägrat fullgöra köpevilkoren för de till honom af fadren försålda egendomarne n:ris 12 och 13 vid Gustaf Adolfs torg. Då detta mål i förgår påropades vid Stockholms rådhusrätt, inlemnades från den yngre hr Leja en skrift, hvari han förklarade sig villigt ingå på ett förut mellan parterna ifrågasatt förlikningsförslag; vid hvilket förhållande kärandens ombud, notarien Franz Sjöberg, begärde fjorton dagars uppskof för förliknings uppgörande parterna emellan. — I förgår förekom till handläggning vid Stockholms rådhusrätt det af e. o. kanslisten G. Nilason mot ansv. atgifvaren af Fäderneslandet väckta tryckfrihetsåtal, som dock uppsköts till såsom i morgon för svaromåls afgifvande. — Sistl. Lördagsafton ankommo 124 man med befäl at Södermanlands regemente till straffoch arbetsfängelset å Långholmen, hvilka aflöste ett lika antal af Norikes regem. som sedermera å jernväg återvändt till hemorten. — N. D. A. berättar: Allmänna institutet för döfstumma och blinda har numera ofta besök af menniskovänner, som intressera sig för de vanlottade barnen. Vanligtvis aflägsna sig de besökande med den största belåtenhet öfver barnens vård och välbefinnande. Ett glädjande bevis på detta erkännande, denna belåtenhet hafva barnen fått röna, då för dem inom så dagar till direktor såsom uppmuntran genom institutets lärare hr Liedström aflemnats från en okänd 100 rdr i slutet af December, och nu i dessa dagar åter af välvilliga, varmhjertade barnavänner 100 rdr. RE —