stego upp, desto mera utsigt skulle de ha att vinna sitt syftemål. Mr Bowler gick genom mr Carltons port och knackade två gånger och ringde en gång, liksom Londons brefbärare. Betjenten, som kom ut mot honom, var Jonathan. -Kan jag få tala med lady Laura? — Nej, sade Jonathan skakande på hufvudet. Detta bestämda afslag gjorde, att mr Bowler förtviflade om att kunna få komma till hennes nåd och tillfredsställa sitt begär att vara vigtig genom att svara jå de frågor, hon skulle vilja göra honom. — Kan då detta genast lemnas henne? Säg att jag med nöje skall ta ett svar med mig till mr Carlton, om hon vill lemna något. — Mylady är inte här, sade karlen. Hon är på Cedar Lodge. Hon for dit i går qvall med lady Jane. Mr Bowler stod ett ögonblick och smälte nyheten. Han stoppade derefter åter brefvet i fickan, för att sedan gå till Cedar Lodge. Jonathan hejdade honom, när han ville gå. — Mr Bowler, tror ni att det går herrn illa? frågade han och ansigtet röjde ängslan. Det vill säga, om ni inte har något emot att säga det. Mr Bowler svarade nedlåtande att det kanske komme att gå honom illa, och kanske icke; sådana der anklagelser voro alltid besvärliga, men somliga sluppo likväl ifrån dem med triumf. Derefter marscherade han till Cedar Lodge, der lady Laura var. Han sade sitt ärende för Judith och fick