bustru, som förrådt honom — hans hustru, som han verkigen älskat, på det sätt han kunde älska? — Var det då lady Laura som visade brefvet: utropade han, afbrytande en lang paus. Mr Billiter kunde ej undgå att märka den djupa smärta, hvarmed dessa ord uttalades. — Hon ämnade icke skada dig. Hon hade icke den ringaste aniug af hvad brefvet betydde, och hon trodde, som jag sagt, att det kommit bland dina saker at misstag. Hon visade det för lady Jane endast derför, att stilen var hennes syster Clarices. — Jag har aldrig vetat det, sade han liksom dröm mande, jag har aldrig vetat det. Men det kan ej afgöras, huruvida ban menade, att han aldrig vetat att Clarice var hennes syster, eller att brefvet var bland hans papper. Mr Billiter fortfor: — Om ej lady Laura fått samvetsqval, då hon fick veta, att det bref hon funnit varit orsaken till att du blef erresterad, skulle mun ej känt på hvad sätt brefvet kom i dagen. Kort sedan du blifvit häktad, var mrs Pepperfly i ditt hus — af hvad anledning vet jag verkligen icke — och lady Jane Chesney kom in, medan hon var der. Lady Laura brast ut i en ström af sjelfförebråelser, kastande sig i sin systers armar. och hon bekände, att hon skaffat sig en dyrk och dyrkat upp låset på ditt skåp och sålunda kommit åt brofvet. Den feta gumman hörde allt och gick bort med det. Jag mötte henne och hon berättade det för mig, och den hon dernäst mötte lär ha varit en polistjensteman, och hon talte om det för honom, och hav gick