Göteborgsposten – 17 januari 1865, sida 1

nen, käbblande och grälande om hvilka och huru många som skulle fa ha den äran att draga den. På detta sätt började de att skrikande, hurrande och gestikulcrande draga sir Stephen till hans brors hus. Frederick tyckte icke om att firas. Han öppnade dörren för att springa ut, men den täta folkmassan, som sträckte sig ett par famnar rundtomkring vagnen, gjorde, att det ej kunde ske utan fara. Han gjorde invändningar, och det gjorde äfven sir Stephen, men detta tjente blott till att framkalla nya hurrarop och en hastigare fart, och derföre voro de tvungna att finna sig i sitt öde. Den godlynte sir Stephen skrattade och helsade oupphörligt. Plötsligt stannade triumfvagnen; det var något som hindrade den att komma vidare. Folkhopen hade stött på en annan folkhop, som väntat utanför rådhuset på att mr Carlton skulle komma ut. Denne herre gick främst, eskorterad af hela Södra Wennocks polisstyrka, som bestod af sex man, och den beledsagande pöbeln dansade omkring honom. De begge folkhoparna förenade sina röster, och hurraropen för sir Stepben Grey efterträddes af tjut af förbittring. Barouchen och arrestanten voro nära hvarandra, och ingendera kunde komma åt sidan, ty folkmassan rådde ensam. be fåtaliga poliskonstaplarna kunde ingenting uträtta. — Ned med honom! Låt oss ta fast honom! Låt oss ha lynchlag här en gång! Hvad rätt hade han, denne Carlton, när han visste med sig sjelf hvad han gjort, att komma i våra hus och vara doktor för våra hustrur och