Göteborgsposten – 17 januari 1865, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. — Det tyckte också mr Carlton, när jag sade honom det. Ni mins, att han slog mig På skuldrorna med spanskröret, och att ni försäkrade mig, liksom för att trösta mig, att jag måste ha gifvit anledning dertill genom ohöflighet. Det hade jag också på sätt och vis, ty jag hade sagt honom att jag misstänkte honom för att ha haft något att göra med mrs Cranes död. Lady Jane Chesney hörde mig säga det, ty vi möttes utanför hennes trädgårdsport, och hon var händelsevis vid den. Det var icke besynnerligt att han slog mig, men när jag tänker efter förefaller det mig verkligen besynnerligt, att han icke slog mig så att jag höll på att dö. Jag vet, att jag var alltför oartig. Men der är något värre under saken, som jag ännu icke nämnt. — Hvad är det? frågade sir Stephen. — Det är mycket rysligt, och just icke roligt att tala om. Den första hustrun, den stackars mrs Crane, var, när allt kommer omkring, lord Oakburns förlorade dotter. Sir Stephen blef bestört och sade: ) Forts. fr. N:o 11.